De små menlösa samtalen

Har ni tänkt på att när folk skriver ner små dialoger de har haft med sina nära och kära eller med nån annan, så avslutas det oftast (eller typ alltid) med en liten knorr). Själva syftet med att skriva ner den var själva knorren - att nån sade nåt kul eller oväntat.

Man gör det för att glädja sina läsare - en lite knorr att le åt, att förgylla dagen med. Tjuvlyssnat har gjort en hel grej av detta. Det är alltså en uppskattad form av ... tja, bloggande. Även jag har väl nån gån plitat ner nån knasighet i samma stil.

Men alla andra små dialoger som pågår omkring oss då - vem tar hand om dem? De där meningslösa små meningsutbytena som ständigt flyter omkring. Vem bevarar dem? De meningslösa monologerna, de som spelas upp i våra huvuden, dem tar ju bloggen hand om. De blir bloggposter. Men dialogerna ... det är lite synd om dem, de utan knorr.

Så nu tar jag till min uppgift att rädda åtminstone en. Ett rätt menlöst ordutbyte som nyss utspelade sig. Som skulle vara glömt (och antagligen inte saknat) om en kvart, om jag inte räddade det. Här kommer det. Jag kallar det: Kaffe.

Jag: Ska nån av er ha kaffe? Jag tänkte gå och hämta.
Birgitta: Nä, inte jag.
Victoria: Ja tack, jättegärna.
Jag: Vilken sort?
Victoria: Svart.

Två minuter senare.

Jag: Här har du.
Victoria: Tack.

---
Andra bloggar om: samtal, dialog