Så här långt idag.
Läggdags - vakning:
Jag var på en resa, kanske till Finland, med nån grupp. En stor del av drömmen ägnade jag till att sitta och blåsa innerpåsen till en LP-skiva torr. Någon hade lagt den på heltäckningsmattan, och en städmaskin körde över den och blötte ned. Varför det var mitt jobb att torka den vet jag inte, men jag har ett minne av dåligt samvete över nåt, så det kanske var mitt fel att skivan blev blöt.
När jag inte torkade LP-skivor satt jag i min hytt. Jag läste en spännande deckare. Men det var ett par märkligheter med den. För det första så fanns det kommenterer efter varje kapitel. Läsarna kunde skriva in dem med sms. Jag tyckte det var kul, lite bloggliknande sådär, men inte förrän efter jag hade vaknat kom jag på det orimliga i hela grejen - kommentarerna kom liksom in live, trots att det var en pappersbok jag höll i. Och för det andra var det ingen deckare, utan en sån där "For Dummies"-bok. Men det var en deckare ändå.
På väg till tåget:
Jag har börjat med keps nu när kylan har kommit. Kylan och regnet. "Ta av dig kepsen, Pappa" säger den yngsta, "Du ser ut som en gubbe". Jamen det är ju det som är fina fisken med min ålder, tänker jag där jag går. Jag är ju i precis rätt ålder för gubbkeps. 42, det är kepsåldern.
Och faktiskt, när yngre män har keps och det inte handlar om tillfälligt kepsmode, då liknar det mer lajv. Man kör liksom sitt eget lilla gubb-lajv. Ungefär som att man kan gå omkring och leka vampyr, så kan man leka gubbe. Det finns en sån lockelse när man är i en viss ålder. Men det blir lite löjligt - ungefär som när en 22-åring skaffar helskägg. Man får helt enkelt vänta in den rätta tiden.
Bussen mellan centralen och radiohuset:
Jag sitter där och flåsar. Fick ta en liten språngmarsch till bussen. Det hade jag inte behövt, för busschauffören väntade snällt. Jag sitter där på 56:an och tänker att: Den här chauffören var bussig. Och det borde de vara. Busschaufförer ska vara bussiga. Och jag som är väktare - jag ska vara viktig.
---
Andra bloggar om: morgnar, dagar
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
7 kommentarer:
God morgon! Jag har en bra väktare hemma och det är Greve Snoke, 2 år.
Han skällar sällan; endast när det ringer på dörren.Samt när han ser en stor svart hund som vi råkar träffa ibland. Den svarta hunden är helt cool och skäller inte tillbaka.
M v h Molly Ginger, kepslös make (stickad mössa i stället, men inget ont om kepsar, bara den inte är "gubbrutig").
Hehe... En 22-åring i helskägg...Tror nog att man har sett en och annan. Miljöpartister, antagligen? Hahaha...
skrattar den lättroade Molly Ingefära.
Molly: Den svarta hunden som inte skäller tillbaka kanske är dövblind. Man vet aldrig.
"...Och jag som är väktare - jag ska vara viktig."
Visst! Bara inte överviktig!
bert: Jo. Det med - så jag kan lägga lite tyngd bakom min viktighet.
Hejsan. Hehe, struntviktig kanske, Johnny?
Förresten, finns det inte en irriterande typ som heter He-man?? Styr han över universum?
M v H Molly Ginger. Diggar Buzz Lightyear från Toy Story.
Molly: Nja .. han är MASTER of the universe. Jag vill vara Kaiser!
Skicka en kommentar