- Saker jag hittar på nätet.
- Självförhärligande (fast på ett dolt, smygande sätt).
- Dissningar - negativa saker om folk (kändisar) och företeelser.
Plats för självkritik. Punkt 1 är det inget fel på. Nätet - och bloggar i synnerhet - är, i mina ögon, en plats där man delar med sig. Punkt 2 är svårare, för var går gränsen mellan självförhärligande och rent bludder om sig själv och sitt liv? Känslan jag får är i alla fall att jag ska tona ner "jaget" i bloggen. Punkt 3 borde antagligen försvinna helt. Neggo-bloggande utstrålar bara bitterhet och tristess - två känslor man helst borde hålla för sig själv.
Ändå finns det en plats för dissningar och negativitet, för om man lyckas skriva roligt, och gärna med nån knorr, så roar man andra. Och har man tur eller inspiration så kan det nästan likna satir. Satir har sitt värde. Men skillnaden mellan satir och vanlig plumphet är rätt hårfin, i synnerhet för någon (typ jag) som har en läggning som går åt det plumpa.
Det finns faktiskt en fjärde punkt också:
- Sex (och gubbiga sexanspelningar).
Jag har fått lite kritik där. Naturligtvis slår jag ifrån mig. Men vid närmare eftertanke ... jo, det kan ligga något i det. Punkt 4 kan vara en sak som också borde ses över.
---
Andra bloggar om: bloggande
9 kommentarer:
Jag vet inte om det går under punkt 3 eller 4, men annars skulle jag nästan vilja ge din fascination för Linda Rosing en egen punkt.
Det är inte så att du när en hemlig dröm att bli Lindas hemliga spökskrivare? Linda som i Linda-bloggen? ;)
salt: Ouch! Jag vet att jag postar alldeles för mycket om Linda/Bionda, men jag vet fan inte varför.
Jag tycker att det gör dej mänsklig! Det är din skavank som du skäms över men ändå vågar visa upp, lite förundrad och förfärad på samma gång.
Det finns nog nåt där att ta upp när du ligger på analyssoffan. ;)
Skriv om henne som Qcyazuia och se om det hjälper (-;
5. Konst. Förutom att bloggen i sig är en klockren nutidskonst (ibland på gränsen till konstig) så ger vissa av grejerna du skriver det där lite skeva perspektivet på tillvaron som bara god konst kan ge. Så det så.
Och du får fan inte ta bort det personliga ur bloggen. Eller det kan du nog inte förresten. Vissa kan säkert det i högre utsträckning men jag tror inte du hör dit.
När det gäller dissningar har jag också funderat en del. Oftast är det inte okej (väl?) men god satir har en inverkan som gör att den kan klassas som konst.
salt: Jag har hört att man inte ligger på en soffa när man går i analys i Sverige. Det låter lite trist.
håkan:
Du är snäll du [stop] Men nu har jag tagit bort allt personligt [stop] Jag är en robot [stop]
PF: Nä, då blir jag stor i Mexiko.
du är plump på ett skönt självförhärligande sätt tycker jag mera mera mera :)
hur mår herr råttorna förresten?
monica: Jag är rätt dålig på att gnälla snyggt.
lova: De mår bra. Tackar som frågar.
Skicka en kommentar