Ibland hamnar man i obekväma samtalssituationer. Såna som ger en omedvetna ryckningar i ena mungipan och små ticks i nacken, medan man desperat försöker snabbframkalla ett nytt samtalsämne. Det behöver inte röra sig om stora eller dramatiska grejor, bara sånt som rubbar stunden lite. Jag hamnade där nyss.
Jag stod och snackade en ytlig bekant. Vi småsnackade bara, och jag kom in på Al Gores film "An Inconvenient Truth". Jag såg den alldeles nyligen, och tyckte att den där Al Gore - han är minsann fina grejor, om man jämför med Bush:
Jag: - Asså ja fattar inte. Där sitter amerikanerna med sina röstsedlar, och har att välja mellan å ena sidan en som verkar smart, medveten och någorlunda bildad - och en som verkar vara något av en knasboll.... Och så tar de knasbollen!!
Han: - Hmm...
Jag: - Eller hur alltså, eller hur! Vad är det med dem liksom.
Han: - Jo ... Ja... Jag tycker ju att George W. Bush är en ganska bra president.
Behöver jag säga att samtalet liksom halvdog där? En känsla av obekvämhet lägrade sig (åtminstone hos mig, men jag kanske är känslig). Jag bytte ämne snabbt - skiftade till Carolas julsånger.
---
Andra bloggar om: samtal
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
12 kommentarer:
"Carolas julsånger".... Snacka kontroversiellt!
Haha!
Dessutom var det Al Gore som vann valet. Han fick flest röster. Valet avgjordes senare i domstol.
Känner igen känslan. Det är lite obehagligt att upptäcka att den man pratar med har en helt annan politisk uppfattning.
Det känns som att man kanske sagt alldeles för mycket
Comment Deleted: Oj ... vem var det som kommenterade? jag tog bort den av misstag tror jag.
bert: Kan vara.
stefan: Världen kanske hade sett rätt annorlunda ut om Al hade vunnit. Framför allt kanske det hade funnits fler människor i livet.
sara: Jobbig känsla. Är med om den ofta.
Är det att byta samtalsämne? På riktigt, alltså? Jag blev väldigt konfunderad.
Carola, en räddningsplanka hahaha
jontas: Som tur är sjöng Carola julsånger på morgon-tv i bakgrunden, så steget var lätt. :-)
jos: Planka är kanske fel ord.
För att inte tala om kvinnan som ringde upp tv-jätten NBC:s telefonväxel ett par timmar efter mordet på John F Kennedy (tänker mig gärna att hon ahde pipig och uppskruvad röst):
-Jag skulle bara säga att ni visar förfä-ärligt dålig sSTIL när ni släpper fram den där Walter Cronkite att leda det här, fast ALLA vet att han haaatade presidenten.
Cronkite hade just kommit ut från studion för första kaffepausen sedan mordet inträffade, och damen hade inte känt igen hans röst när han lyfte luren och sa "Yes, NBC". Repliken kom skallerormssnabbt:
"Det är jag som är Walter Cronkite, och ni är en förbannad idiot."
johnny:
Helt riktig, men det finns väl inget som heter räddningshylla!!
magnus: Mycket pinsamt.
jos: Krockkudde?
Lärorikt att inse att världen kanske inte ser ut som du trott eller vill att den ska se ut? Det ligger trots allt något betryggande i att inte alla tycker lika dant även om man kan tro det av svenska media att döma.
p-e: Alla får tycka vad de vill. Men ibland klachar åsikterna, och då kan pinsamhet uppstå. Jag hamnar ofta där.
Skicka en kommentar