Sju steg, sen seglar jag iväg.
När jag går från punkt a på jobbet på morgonen, till punkt b, så passerar jag ett par långa korridorer och en lång kulvert. Långa raksträckor utan hörnor och hinder. I teorin skulle jag kunna gå med förbundna ögon. Faktiskt brukar jag också blunda.
Det är bara på morgonen jag kan göra så. Längre fram på dagen riskerar jag att möta någon, och då skulle jag verka galen om jag gjorde så. Men jag kan bara gå sju steg. Sedan börjar jag ofelbart gå snett. Jag har försökt träna upp det där, men sju verkar vara en gräns för mig.
---
Andra bloggar om: gående, morgon
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
I vissa sammanhang är sju steg bättre än tolv.
Pontus: Ja.
Skicka en kommentar