Nyss låg jag på en heltäckningsmatta. Jag låg utsträckt på rygg, gömd i ett hörn där ingen kunde se mig. Jag hade rast, och jag lade mig på ett ställe där folk hänger kläder när det är konsert. Jag låg på Berwaldhallens blåa matta.
Det var skönt att sträcka ut sig. Städaren hade inte varit där på ett tag, och jag funderade över i fall det städades just lagom till konsert. Jag låg i smutsen, men det gjorde inget, för jag är van.
När jag flyttade hemifrån hade jag heltäckningsmatta. Jag bodde i en etta på östermalm. Min farsas frus son är mattläggare, och han fixade dit en vitbeige lyxig matta. Jag var väl sisådär 18-19, och inte särskilt bra på att hålla efter. Jag minns att jag gillade att ligga utsträckt där i lorten då med.
---
Andra bloggar om: heltäckningsmatta, textil
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Jag minns att jag låg på golvet i vardagsrummet och tittade på TV när soffan var upptagen.
Johnny, ser framför mig när ligger där på heltäckningmattan. Sovande eller filosoferande??
M v h Molly Ginger.
anne-maj. Jag minns att alla hade gillestugor med heltäckningsmattor på sjuttiotalet.
Molly: Sträckande, knakande, somnande.
Man ska gå ut, när solen skiner!
I love när du funderar på viktiga saker. Seriöst alltså.
desireé: den där solen - den har jag inrte sett på evigheeter.
h-sara: Ååå ... gulle. ;-)
Skicka en kommentar