Dottern Bea är i England. Hon och en kompis flög dit igår. Utomlands för första gången (utom en italienresa när hon var litet barn). Jag får helt enkelt lita på att det går bra. Måste det.
Fadern fyllde år. Min alltså. Var där i Åkers och hälsade på, jag och äldste sonen. Kom hem för en stund sedan. Satte igång med räkningsbetalning på datorn.
Yngste sonen är på stan. "Sover över hos en kompis" sade han i telefon. Ännu mer att lita på. Lite jobbigt det här med utspridda ungar.
När jag hade knappat in räkningarna var summan som skulle dras lika stor som summan jag hade. En märklig känsla att se dessa siffror - när det är tjugofyra dagar till lön. Det löser sig, jag får lita på det.
Tar en titt på min andra, alldeles nystartade blogg. Funderar. Ska jag ta bort kommentarerna där? Jo, det ska jag nog. Jag har kommit på vilken inriktning den ska ha. Jag ska skriva ner tankar - lösryckta, osammanhängande. Såna man ibland kan hitta klottrade på papper i fickan dagen efter en fylla. Såna man inte begriper längre, men som säkert kändes viktiga när de skrevs. Jag ska nog vara sparsam med pingarna också.
---
Andra bloggar om: tillit, kartotek
8 kommentarer:
Håller med om dina tankar om kartotekbloggen. Dina tankar och funderingar får en mycket fin inramning där. Men varför stänga av kommentarerna.
Litar du inte på dina fans?
pf: Hehe, tack. Men jag tänkte bara ha den för osammanhängande klutter.
Bra idé. Jag gillar förövrigt skarpt utseendet på de däringa korten!
p-e: Jag med. Funderar på att spara ner ett tomt, utifall generatorn försvinner.
Smart! Nu har jag bloggat om generatorn. Tack för fyndet!
åh underbart fina
gillar mycket tankarna & korten
ska läsa om lite långsammare
haha jag missade visst lite om sanne "det var ju underbart fiiint" ordet A där
lovisa: :-)
Skicka en kommentar