onsdag, februari 28, 2007

Antiklimax

antiklimax
antikli´max, övergång från ett starkare uttryck till ett svagare; matt upplösning på gradvis ökade förväntningar [Nationalencyklopedin]
Alltså, när något man förväntar sig ska utveckla sig till något bra, men som liksom mynnar ut i ingenting. Oftast handlar det om just något bra, men i mitt fall förväntade jag mig något dåligt, vilket mynnade ut i något "som vanligt".

Jag blir kvar där jag sitter, och så vida jag inte gör bort mig totalt, alternativt blir allvarligt sjuk eller liknande, så handlar det om åratal. Åratal av bloggning. Det handlar om upphandlingen av mitt jobb; vi blir kvar.

Jag hade oroat mig. Mycket. Mer än jag lät någon förstå. Jag hade förväntat mig (jag förväntar mig alltid det värsta) att hamna någon annastans, bli bortplockad från Berwaldhallen. Oron kom på skam, och här sitter jag nu - i ett antiklimax.

Medan jag gick och oroade mig tänkte jag: Om jag blir kvar ska jag städa upp ordentligt. Om jag blir kvar ska jag sortera alla papper, alla nycklar, allt som är osorterat. Om jag blir kvar ska jag bli en bättre bloggare, en roligare, en mer genomtänkt, en mer seriös.

Nu sitter jag här som sagt. Sitter som en ... en tvättsvamp indränkt i matolja. Jag pöser ut över stolen. Hjärnan är tom, och jag levererar inte. Jag producerar inget av det jag hade tänkt mig. Jag befinner mig i nåt slags statiskt post-orgasmiskt ögonblick där all ambition och nyfikenhet har runnit ur.
---
Andra bloggar om:

11 kommentarer:

lisa sa...

Men vad bra att du kan fortsätta blogga! Tur! Grattis! och nu har du ju all tid i världen att sortera papper?

Anonym sa...

Men grattis! Det här var bra nyheter! Och vi vill inte ha dig annorlunda, vi vill ha dig "som vanligt"!

Plastfarfar sa...

Jag måste erkänna att jag blev lite orolig när jag läste om din städning häromsistens.

Grattis

stationsvakt@gmail.com sa...

lisa: Det är just det .. all luft har gått ur mig. Jag gör typ ingenting.

mats: Och jag håller tummarna för Dig.

pf: Städningen var en konstig greej. Det började med ett pärmbyte - som liksom bara rullade vidare.

Anonym sa...

Eftersom det dåliga blev ett antiklimax kan man (=Dr Phil) fundera på om du egentligen gick omkring och hoppades på en förändring, sådär undermedvetet. En spark i det så kallade arslet.

Men ödet (=Dr Phils fru) ville annorlunda och ni vann upphandlingen, på det att vi arma läsare ska kunna fortsätta att klamra oss fast vid det konstverk som är din blogg. Dessutom kan jag ju ta med dottern någon mer gång och störa dina kollegor i bilettkassan tills de rättmatigt stampar i golvet av uppdämd ilska. Sedan måste de konsultera Dr Phil för att bli "normala" igen.

Grattis!

Martin Klasch sa...

Ha! Bra skrivet av föregående skrivare.
Hur som helst, många och stora gratulationer till oss! ...och till dig din gamle tvättsvamp ;-)

stationsvakt@gmail.com sa...

håkan: Tack: Faktiskt - varje gång jag har blivit utsparkad har det blivit till det bättre. Men jag gillar det ändå inte.

p-e: :-) Tack.

Anonym sa...

Grattis, om det är rätt ord. Jag tycker det är rätt kul att tänka mig att du sitter därinne när jag passerar hallen ibland.

Ett annat ord är västgötaklimax som väl av någon anledning betyder samma sak som antiklimax.

stationsvakt@gmail.com sa...

ban~ken: Så här säger wikipedia:
Västgötaklimax, historieberättande som innebär att frånvaron av en förväntad poäng är just poängen, och höga uppskruvade förväntningar kommer på skam. Ibland förväxlas västgötaklimax med antiklimax. Komikern Jarl Borssén använder sig ofta av formen.

Anonym sa...

Aha. Min nästa fråga blir: Vad är östgötaklimax? Har det något att göra med gatan som inte går till Östergötland utan bara ligger öster om Götgatan?

stationsvakt@gmail.com sa...

ban~ken: Det är när man knallar Östgötagatan fram, och halkar på en använd Tampax.