Kunskapen och alla minnena i hjärnan ligger inte bara lagrade i en stor hög. De finns liksom här och där. Ofta vet man inte ens att man har dem, förrän man råkar trigga igång ett minne eller en kunskap.
På nåt sätt behövs det triggers. Till exempel kan jag inte vissa koder till olika saker i vardagen, förrän jag har fingrarna mot knappsatsen. Då ploppar koden fram. Egentligen är det samma sak som med till exempel minnet av hur man kände sig. Det behövs ibland det rätta ljuset, den rätta doften - kanske det rätta ordet sagt, innan man minns.
Hjärnan är, åtminstone om man har levt ett tag och skaffat sig en massa minnen, erfarenheter och intryck, en snudd på outtömlig källa att ösa ur. Att söka i efter ämnen att blogga om. Man behöver egentligen inte kvällstidningarna till hjälp.
Men varför bloggar vi då om saker tidningarna skriver? Varför bloggar vi då om vad andra bloggare skriver? Man kan fråga sig det; det är ju redan skrivet. I och för sig finns det ett värde i att blogga och länka till andra bloggar, eftersom det knyter ihop oss tillsammans.
Jag tror så här: Sitter man framför sin skärm så finns där inga triggers (eller triggrar). Det finns inga länkar att trycka på som hämtar upp de dolda filerna man har lagrade. Jag tror att det kanske skulle räcka med att man reste sig upp ur stolen och gick en liten promenad. Och tittade på saker. Kände på saker. Kanske skulle det hjälpa.
Men man är för slö. Man knappar sig in på kvällstidningens hemsida, och kommenterar sen vad som där står skrivet. Man ska inte kasta sten i glashus. Jag själv är en jävel på att inte resa mig upp, och att besöka kvällstidningen i jakt på bloggämnen. Men det här kanske tål att tänkas lite på.
---
Andra bloggar om: bloggande, hjärnan, minnet
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
hmm. var på besök på mitt gamla jobb häromdagen. Inget triggade igång några minnen. förrän jag gick på MUGGEN. Där luktade det speciellt (och alltså inte det man direkt tänker på, utan något annat, en lukt/doft varken god eller dålig so liksom sitter i väggarna) och VIPS var jag tillbaka. Där och då. Det var intressant.
ss: På herrtoaletter brukar minnen av tusentals herrtoaletter med dålig lukt man har besökt triggas igång. :-)
Smarta Sara och Johnny; Just lukten är den trigger som är starkast, det sinne som kan plocka fran de mest djupt arkiverade minnena ur skallen på en (borde vara undantaget herrtoaletter). Och Johnny; Visst är det som du säger mycket enklare att sätta sig framför datorn och försöka hitta bloggämnen än att ge sig tid och gå ut leta 'irl'.
p/s varför måste jag *alltid* skiva om Word Verification en andra gång, kan det vara så att jag *alltid* stavar fel på första försöket?
Inte orka gå upp? Du kanske har blivit gammal och tråkig redan? Gör ett nytt fartrekord eller lär dig jonglera så har du nåt att skriva om. ;)
rigg: Jag har märkt aatt om man håller sig inloggad på sitt google-account så blir allt lättare.
pd: För sent. Jag har känt mig gammal och tråkig i åratal. ;-)
Skicka en kommentar