Snön fortsätter ut över isen. Man ser inte var stranden började, men man anar att vattnet har dragit sig uppåt. Vunnit mark. Is är större än vatten. En bit ut glesnar snön, och isfläckar blir synliga. Jag vågar mig halkande ut några meter. Inte längre än så.
Jag, Tomas, Paola, Kajsa, Bea, Ingrid, Edit och Ivar bär med oss saker till stranden. Bea har varit förutseende och har plastsäckar att sitta på. Muggar, choklad, pinnbrödsdeg och korvar. Grillhink och grillkol. Tändvätska. Varma kläder.
Det är lördag och ganska fint vinterväder. Vi sätter upp grillhinken vid udden. Grillar. Ingrid halkar på isen ett par gånger. Jag kommer på att det blir varmare att sitta på handskarna. Kajsa ska vara inne i stan vid fem, så det blir ett par timmar på stranden. Lagom.
Någon åker skridskor på avstånd. Ljudet av skären fortplantar sig fram till oss. Jag provar på en bit pinnbröd. Jag äter mest korvar av alla. Ketschupen står en bit ifrån mig. Jag har ingen lust att resa mig upp från de varma handskarna, så jag nöjer mig med senap.
Hemma. Det mörknar så smått ute. Den gula kökslampan funkar inte. Jag tänder ett par kvarblivna juleljus. Vi dricker pulverkaffe. Tomas kamera låter helt naturligt som min kamera gör när jag ställer in den på naturligt kameraljud.
Sen blir det kväll. Jag står i köket och ser ut på balkongen. Granen ligger där. Det gamla datorbordet står där. En ihoprullad plasttrasmatta ligger där. Gardinerna behöver tvättas. Sen gör jag mer kaffe.
---
Andra bloggar om: dagar, lördag
12 kommentarer:
Åh, vintergrill, det är bra grejjer det!
Men alltså. Balkongen. Jag blir lite provocerad av folk som inte använder sin balkong till annat än avlastningsplats. Hade du bott här i krokarna hade jag kanske varit tvungen att utöva lite guerilla gardening. Fast det är klart, det är ju vinter. Då kan man få ha lite vad man vill på balkongen. :)
Hej. Hehe, då har ni inte sett vår balkong. Konstigt att kaninen får plats...
F ö: bra story, Johnny. Åt mest korvar av alla?? Bra att du har aptit! Irriterande med personer som alltid håller igen. Sedan behöver man ju givetvis inte bli som damen som var på TV i går kväll. Hade vägt 280 kg, plastikopererad flera ggr...
Det märkliga var att en av hennes läkare sa att hon hade kvar sitt psykologiska beteende även efteråt; vid minsta motgång ville hon äta igen - men det gick ju knappt p g a reducerad matsäck...
Man undrar ju VARFÖR en människa blir så OMÅTTLIG. Handlar det ofta om övergrepp... eller vad?
M v h Molly Ginger.
lisa: Min balkong - jag hade ju såna drömmar om den. Jag har bara haft den ett år - en sommar. Förra vintern drömde jag om gräsliknande heltäckningsmatta därute. Och mysigt bord. Och kaffe därute och mys och pys och trevnad. Men den blev mest sopstation då med.
Molly: En del har bloggande . En del har ätande. Vi gör så mycket för att förtränga bitterhet och livsleda.
Jag kanske får starta en balkongskola. Så som du tipsar om program och bra grejjer. Hmmm... Hur du förvandlar din balkong till en balkong på 10 lektioner... Och uppfyller alla dina balkongdrömmar i några lätta steg...
lisa: Bra bloggidé. Fast min balkong funkar nog bara jag blir av med skrotet.
Hej Korv-Johnny,
Det lät som en trevlig dag, trots att det var pulver-kaffe! :-)
p-e: Hejsan. Jag har börjat vant mig vid pulverkaffe ... det är nästan så att jag föredrar det.
Jag fick lust att illustrera din berättelse... men det har du gjort så bra själv med ord så jag tror inte att det behövs :)
Vanja: Det såg ut så här ungefär.
Snyggt! Men ge fan i att sno mitt jobb ;)
Vanja: Jag bara lånade ditt jobb en stund.
Skicka en kommentar