Okej, snön är nästan borta, och våren tycks vara tidigare framme än normalt. Det rapporteras om att blommor har dykt upp här och där, även om inte jag har sett några. Det närmaste vårtecken jag har sett, förutom att snön smälter bort, är att tö-gömda hundskitar dyker upp.
Men den där riktiga vårkänslan har ändå uteblivit för min del. En del skulle nog beskriva vårkänslor i termer av kärlek och spritt i kroppen och sånt. Jag tror att vårkänslan - det är föraningen om att frusenheten går mot sitt slut. Man kliver upp ur en kall bassäng, och sekunderna innan man kliver in i bastun - då kan man nog uppleva nåt som liknar vårkänslor.
Men nu på morgonen kände jag en ilning i kroppen. Bastudörren materialiserades framför mig. När jag började läsa om vårpotatisen - då hade jag handen på handtaget. Och när jag läste orden: "knappt någon tjäle alls", då öppnade jag.
---
Andra bloggar om: våren, potatis
4 kommentarer:
Hej du. Terve! Eftersom min man är finne känner jag till en del om bastur. Ibland lyckas han dra med mig. Ibland strejkar jag... :-)
Nu undrar jag( och säkert många med mig): sitter du mol allena i bastun eller har du med dig ngt trevligt (förhoppningsvis) fruntimmer??!!
M v h Molly nyfiken Ginger.
Molly: Jag sitter ensam. Pratandes för mig själv. Svärandes över för låg värme.
Då är du lik min man. På den punkten. Han ska nödvändigtvis ha upp värmen tills han påminner om en kokt kräfta. Ha!
Jag fegar och springer ut och in.
M V H Molly G.
Molly: Varmt ska det vara. Varmt och fuktigt.
Skicka en kommentar