Just nu tävlar alla om att ha varit den som har gillat Dolpan längst. Vinner tror jag att Mats Gellerfelt gör, som fick en puss på kinden av henne för trettiosju år sedan. Själv ligger jag betydligt sämre till - jag bloggade om henne för ett år och fyra dagar sedan.
Bilden här ovanför är förresten jättestor. Den kanske kan platsa som bakgrund på någons skrivbord.
---
Andra bloggar om: dolly parton
12 kommentarer:
När jag såg rubriken trodde jag att det först rörde sig om Dolph L. Tänk så fel man kan ha. När skall ni blogga om hur länge ni gillat honom?
ullah: Tyvärr - när det kommer till actiongubber är det Steven Seagal som gäller.
Jag gillar inte Dolphan. Jag älskar Van Damme.
Ullah: Steven käkar Dolphar och van Dammar till frukost.
Jag har gärna Muscles from Brussels till frukost.
Ullah: You can have him.
Tack. Jag överlämnar Steven med varm hand till dig.
Jag känner en kille (Mats), med egen byggfirma. För några år sedan byggde han ett badrum till Dolph. Lundgren kom dit när det var färdigt, tittade in genom dörren och sa, näe, det här ser inget bra ut, bygg om alltihopa. Så då gjorde dom det. Men han hade ju råd så...
stefan: Har han det? Jag har ingen aning om hur Hollywoodkarriären går för honom.
Min fölrsta tanke var också Dolph, men han är ju inte så jätteaktuell här hemma. Dolly Parton är naturligtvis ett proffs och en strak sånhgerska (även om country och småsmörig pop inte är min grej) men hypen kring henne känns litet överdriven; åtminsitone en tredjedel beror nog på att hon inte turnerat i Europa på trettio år, så för många fnas är det här första (och kanske enda) chansen at se henne live i stor stil.
Fredrik Strages krönika på DN Kultur är det enda jag har sett om Dolly den här veckan som försökt flytta sig några steg från hypen, och ändå behålla siktet på henne som artist.
magnus: Ja den där Strage verkar ha stark perception. Själv skulle man behöva kokain för att öka sin.
Johnny: It's nit the side-effects of cocaine, I'm thinking it must be his brain...
Skicka en kommentar