En Rowlfmorgon

Mina problem med min mail har gett oväntad utdelning - jag har blivit av med mailstress som jag inte visste fanns där. Skönt, i och för sig, men skönheten varade inte länge, för i en kommentar blev jag nyss påmind om min mest hatade mupp: Rowlf.



Jag hade förträngt honom. Men nu mindes jag hur intensivt jag avskydde just den muppen. Vete fan varför, det var väl nåt med hans utseende. Gonzo var min favorit, förresten.

Jag var vaken sent inatt. Min vana trogen höll jag mig vid liv tills ungarna hade kommit hem framåt småtimmarna. Det blir rätt tufft ibland, för på fredagsmorgnar går jag upp fem. Så på såna här lördagsförmiddagar vill jag sova ut.

Det går sällan. Grannarna ovanför mig (eller ett snäpp uppåt, jag vet inte) är ganska störande på lördagsmorgnar. Jag gissar att deras föräldrar jobbar på helgerna, och att barnen (i nedre tonåren, gissar jag) känner lite extra frihet.

Det bor nästan bara invandrare i mitt hus. Inga nyanlända, utan det kan vara andra generationens eller nåt. Det jag märker är att ungarna är ganska hårt hållna. Eller hårt hållna är fel ord förresten: väluppfostrade - i den meningen att de håller upp dörrarna för en och sånt, och vanligtvis är ganska tysta av sig.

Så när katten är borta dansar de på bordet. Det är nån slags utländsk musik. Be mig inte säga från vilket land - det är lite mellanöstern liksom, om man säger så. Sån musik är i vanliga fall rätt skön, och jag skulle inte ha något emot att vakna till den.

Men ungarna här uppe lyssnar inte på "traditionell orientalisk musik". Nix, de lyssnar på upphottade versioner - technovarianter. Sånt suger verkligen. Jag funderar starkt på att knalla upp och säga: -Hörrni ungar. Spela gärna högt, men ta för fan bort den där jävla technon. Plocka fram mammas och pappas skivor istället.
---
Andra bloggar om: techno, muppar