Via trollhare hittar jag till en artikel i Ölandsposten, som handlar om de stridigheter som kan komma mellan släktingar när någon dör, och denne någon har gift om sig. Familjekonstellationerna nu för tiden kan ju vara krångliga; Med vem ska man vila, liksom.
Jag har en idé som känns både modern, ursprunglig och samtidigt lite ball. Minns ni Gladiator? Det var ett bra tag sedan jag såg den, men jag har för mig att han tillbad sin döda familj genom att tala till små dockor som föreställde dem.
Min idé var först att man skulle ta min aska och blanda den i en lera, och sedan forma en liten staty, byst eller dödsmask av den. Sedan kunde den hänga/stå någonstans, och de sörjande kunde glo på den då och då. Jag ändrar nu den idén till dockor.
Gör samma lerklump som ovan, men dela upp klumpen till det antal som det finns sörjande. Sedan kan alla göra varsin liten lergubbe, alternativt låta den händigaste göra alla. Sedan har man sin lilla privata del av den döde, som man kan plocka fram och snacka med när det känns tungt.
Gubbarna kan se olika ut beroende på hur man vill minnas den döde.
---
Andra bloggar om: lera, döden, gubbar
6 kommentarer:
Det här var något av det klokaste jag läst i dag, i sin absurditet.
malin: Tack. :-)
Jag menar faktiskt allvar också.
Lite otäckt ändå: Hur stor upplaga har du beställt?
desiree: det vet man inte själv.
anna nicole smith hade ju sin döde man i en urna på tv:n
minns nu att åsa moberg (är lite osäker..) tog sin döde make i plastpåse på flyget till paris & strödde ut honom utanför favoritbrasseriet.. ingen visste vad hon hade i påsen
tror det var så
man får visst inte göra vad som helst med döda även om de vill det
jag skulle vilja vara en liten staty av elfriede jelinek eller förresten hälften jag/ hälften elfriede
lovasa: Man borde få göra vad man vill med askan. Så jäkla mycket mer förorenande är den nog inte, än det mesta vi kastar ifrån oss.
Skicka en kommentar