En sak som är lite sådär med mitt jobb är när växeln kopplar såna samtal till mig, som egentligen ska gå till biljettkassan. Ungefär så här brukar det låta.
-Hej. Jag undrar över (nåt om biljetter) prata, prata, prata.
-Ursäkta jag har ..
-Prata, prata, prata (om biljetter).
-Ursäkta. Du är hos vakten nu, och jag kan inte hjälpa dig med biljettfrågor.
-På så vis.
-Jo, så är det. Du får ringa biljettkassan istället.
-Men kan inte du (nåt om biljetter)? Prata, prata, prata.
-Tyvärr så ..
-Prata, prata, prata.
-Ursäkta! Ursssssäkta. Du får ringa biljetkassan, som jag sa.
-Jamen. Prata, prata, prata.
Och så kan det fortsätta en bra stund. Hur mycket man än frågar mig om något som jag uppenbarligen inte kan, kan jag inte mer om det för det. Men folk ger sig inte, och sånt är lite sådär.
---
Andra bloggar om: jobb
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
Du känner dig kränkt?
PEF
PEF: Haha - inte det minsta.
Skicka en kommentar