Jag kan väl inte ha varit mer än tio-tolv när "Rabalder" sändes på tv. Jag störde mig nåt grymt på signaturmelodien då. Det gör jag fortfarande, visar det sig.
---
Andra bloggar om: barnprogram, rabalder
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
4 kommentarer:
Äh, det var ju signaturmelodin som var grejen. Däremot har jag ingen aning om vad som hände i själva programmet.
desiren: Jag ryser när jag hör signaturen. Minns inte heller vad den handlade om - en dum hund bara, antagligen.
Håller med Desirée... jag går fortfarande och nynnar på den där melodin... hunden var mest lite korkad har jag för mig...
Maria: Det VAR signaturen som var grejen - den OBEHAGLIGA grejen.
Skicka en kommentar