tisdag, mars 13, 2007

Rastprommis

De uppskjutande flaken är borta, och fram träder stenblocken som gömde sig därinunder. Isen har dragit sig tillbaks - en bred ränna löper längs kanten. Två meter på vissa ställen, tre meter, tio meter. Ibland är det nästan isfritt.

Solen speglar sig i krusningarna, och det kluckar mot stenarna. Det prasslar i vassen och om man döljer sitt synfält bara lite, så kan man tänka att det är sommar - om inte vassen vore grå.

Kråkor pickar på de tunna, frasiga flaken därute: Krch .. Krch.
---
Andra bloggar om: ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

"Nästen"? Ett nytt ord?

stationsvakt@gmail.com sa...

sandra. Ojsan. Felstavning bara.