De uppskjutande flaken är borta, och fram träder stenblocken som gömde sig därinunder. Isen har dragit sig tillbaks - en bred ränna löper längs kanten. Två meter på vissa ställen, tre meter, tio meter. Ibland är det nästan isfritt.
Solen speglar sig i krusningarna, och det kluckar mot stenarna. Det prasslar i vassen och om man döljer sitt synfält bara lite, så kan man tänka att det är sommar - om inte vassen vore grå.
Kråkor pickar på de tunna, frasiga flaken därute: Krch .. Krch.
---
Andra bloggar om: promenad, våren
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
2 kommentarer:
"Nästen"? Ett nytt ord?
sandra. Ojsan. Felstavning bara.
Skicka en kommentar