Rådbråkning är ett avrättningssätt där den dömde avlivades genom att lemmarna krossades. Oftast skedde detta med hjälp av ett hjul varefter kroppen sedan flätades in i hjulet.
Rådbråkning är således ett ovanligt jobbigt sätt att gå hädan på. Men det var förr - nu för tiden är vi (USA) mer civiliserade, och utdelar en giftinjektion till de som ska dö. Men tydligen är det inte så civiliserat ändå, visar det sig. Dessbättre är metoden ifrågasatt.
Jag har aldrig fattat det där med omständiga avrättningsmetoder. Det är lika dumt som Bondskurkar är dumma: "Hmmm ... hur ska jag döda dig Bond? Nu vet jag! Jag gör det så omständigt som möjligt. Det kan inte gå fel!".
Jag kan förstå att de var fantasifulla och omständiga förr. Då skulle det se farligt och smärtsamt ut - androm till varnagel. Men nu? Ska själva metoden vara en varning till andra nu med? Det kan väl aldrig vara meningen?
Om någon var tvungen att dö, och om jag var tvungen att bestämma - då skulle jag göra följande: Jag skulle skicka in någon i cellen. Denne skulle säga:
"Goda nyheter. Det blir ingen avrättning. Plocka i ordning dina pinaler, så ska du strax bli förflyttad till en vanlig cell igen. Jag kommer tillbaks om en stund. Var klar då".
Sedan , när fången var ensam, skulle en gevärspipa omärkligt stickas fram ur nån hemlig öppning, och skjuta den dömde rakt i skallen. På det viset skulle han dö, som ju var bestämt, men han skulle inte plågas.
---
Andra bloggar om: dödsstraff, avrättningar
---
Olika metoder.
4 kommentarer:
Den där sista varianten är nog bra för den som dör, men inte för den som ska leva vidare. Att veta att det kan går till sådär...
Att gå och vänta på ett dödsstraff måste vara det värsta man kan vara med om, förutom rådbråkningen då.
desiree: att ligga i vattnet och vänta på att drunkna är nog värst.
Då behöver man en ö.
desiree: Ja, helst.
Skicka en kommentar