Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
lördag, april 28, 2007
Kedjor
På tal om vikingar. Jag har ingen aning om ifall jag har en förfader som var viking. Det är ju omöjligt att veta. Försåvitt jag vet kan jag lika gärna stamma från trälar, trälar och åter trälar. Men att förfäderna finns där, det vet jag.
Det är egentligen helt fantastiskt att tänka sig att man faktiskt är en av länkarna på en kedja som sträcker sig tillbaks i tiden. Helt obruten leder kedjan nedåt, genom dimmorna, genom dödsriket och vidare ner i urpölen, där urcellen låg och bubblade.
Någon med mitt blod har faktiskt gått knoggång över savannen. En senare blodssläkting har byggt pyramider i egypten, eller blåst i bronslur i skogarna här uppe. Ännu senare har mitt tidigare jag hört någon säga: "Kolla här. Det kallas armborst. Skjuter hårt som fan. Pilbåge 2.0 skulle man kunna säga.". Och här sitter jag nu. Jag sitter på en stol som är lite för hög för bordet, och knackar med fingertopparna på ett tangentbord.
Runt ryggraden sitter en kedjelänk häktad, som leder bakåt till min farsa, och efter honom ned i graven, där min farfar ligger. Vidare och vidare nedåt löper den. Ur min panna fördelar sig tre små kedjor genom lägenheten. Två rasslar sig in till yngsta sonens rum, där två söner sitter och spelar något. En leder genom hallen, bort mot min dotters rum.
---
Andra bloggar om: förfäder, släkt, kedjor, svammel
---
Bilden på kedjan hittade jag på den här bloggen. Den verkar läsvärd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
För mig som släktforskare ter sig bilden av kedjan som ett nytt sätt att se. Är ju van att bygga släktträd på andra sätt
kedja, så har jag inte tänkt på det, men det var en najs tanke - tänk, vad många kedjor det finns. Tack o lov att de är osynliga :)
Broder! Vi är ju släkt! Kan man ju säga.
christina w: Släktforsking är fantastiskt spännande, verkar det som. Jag försöker övertala vissa i släkten, men de har inte tid.
h-sara: Synd att bara de levande länkarna är klickbara.
jontas: Visst är vi. Men på riktigt långt håll. Jämför man växterna på bilden i din bildblogg, med de jag har i vardagsrummet, förstår man hur långt ifrån varandra vi är i släktträdet. :-D
Har inte alla växter som mina? Jag har haft samma krukväxter i 20 år. Emellanåt får jag hugga ner dem då vill växa genom taket, men de är snart där igen. Mitt tips är att vattna mycket men sällan.
jontas: Problemet med mig är att jag vattnar sällan men sällan.
Skicka en kommentar