Jo, visst har man mött dem. De sitter där uppe (babbel om basläger och sånt), för evigt förstenade i ett ögonblick. (Lång tystnad). De ser likadana ut som när de levde, och deras hår fladdrar i vinden (sagt med fjärran och romantisk röst). Vad vi gör? Vi låter de vara - berget (darr på rösten) är deras grav. (Och så vidare bla bla bla).
Jag har alltid tyckt att deras svammel låter rätt mycket som just svammel. De får det till att det är något romantiskt med att ligga död i en snödriva på hög höjd. Men mest av allt har jag alltid tvivlat på att "de ser likadana ut som när de levde". Fan, väder och vind nöter ju till slut ner själva berget, hur nöter det då inte på en människokropp.
Bilderna på döda bergsklättrare har jag förminskat så mycket jag kan, eftersom de är obehagliga. Om du inte vill trycka på dem kan jag förstå det. Men lita i så fall på mig när jag säger att de inte alls ser ut som när de levde.
(Bilderna hittade jag på Flashback)
---
Andra bloggar om: berg, döden
15 kommentarer:
Döda bergsklättrare är inga bergsklättrare längre? För de är väl döda?
;)
(galghumor?)
StellaP: Du har så rätt. De är bergtagna kan man säga.
"Jag har alltid tyckt att det var storartat med den där papperslappen man hittade vid Scotts ihjälfrusna kropp: 'Jag har gjort detta för att visa vad engelsmän kan göra' - mannen var död, spå det var bra. Om han hade skrivit det inne på en bistro och sedan skjutit sig så hade det inte varit något..."
-André Malraux om döda polarfarare, emn ganska nära parallell
Vad skall de dit upp och göra?
magnus: Ja ska man gå så ska man göra det med bravur.
Ullah: Nyfikna, ärelystna, damp.
De är modiga, men har även en viss sorts dumdristighet, halsstarrighet. Om man leker med döden, så kan man väl inte bli HELT förvånad om döden bjuder in en... eller?!
M V H Molly Ginger.
Molly: Å andra sidan är ju de som ställer sig framför ett tåg, eller hoppar från Västerbron, också "modiga".
Mja, modiga är de, men de VILL väl dö? Fast kanske inte längst inne...? Men de trivs av förtvivlan. Men bergsbestigarna utmanar döden på ett annat sätt.
M v h Molly G.
Jag menar att de som begår självmord DRIVS av förtvivlan.
M v h Molly G.
"Because it is there", är ett klassiskt svar på frågan om varför bergsklättrare, polarvandrare och andra gör det de gör.
Själv tycker jag att de kunde stanna hemma och låta bli att (bokstavligen!) skita ner de få orörda hörn vi nu har kvar på den här planeten.
En död bergsklättrare är (lite cyniskt, jag vet) inget annat än miljöförstöring och ett ingrepp i naturen.
Molly: Jo, "trivs av förtvivlan" lät ju inget vidare.
pf: Även om det låter cyniskt har du rätt, för kropparna varken bryts ner och återgår till naturen, eller blir djurmat.
Plastfarfar:
Men tänk vilka spännande likfynd de där döingarna kommer att bli för forskare om 800 år.
Inte bara likfynd, Kerstin. Dom får avföringsprover, kastade matförpckningar, vattenflaskor, bränsletuber och allt annat som dumpas längs färdvägarna att analysera också.
Äventyrare och bergsklättrare skräpar ner och förstör orörd natur utan att tillföra ett enda nå när det gäller forskning och/eller vetande.
Någon får väl plocka bort skiten då?
StellaP: Är du frivillig? ;-)
Skicka en kommentar