Gråttvått ute - grått inne

Jamen hej vad gråttvått det är ute. Är det tacken för att jag för en gångs skull drar upp persiennerna (stavas det så?) och öppnar upp lite på glänt? Tydligen.

Det är ganska lätt att känna sig isolerad härute i förorten. Inte isolerad i den psykologiska betydelsen, utan rent fysiskt. Skogås, som namnet antyder, är en ort byggd på skogiga åsar. Skulle man ta världens största eldkastare och blåsa bort all växtlighet, all bebyggelse och ... ja allt utom själva berggrunden - då skulle Skogås se ut som en gammaldags tvättbräda.

Antingen befinner man sig i en dalgång, eller så är man uppe på ett krön. Om man inte klumpar ihop sig med familj, vänner eller är i centrum, ja då är man oftast långt i från allt och alla rent avståndsmässigt. Lägger man då till alla murliknande hyreslängor på bottnarna och krönen och all skog - ja då ÄR det lätt att känna sig isolerad - instängd.

Det är ingen fara. Det är vädret som gör att jag tänker så här. Det ser gråttvått ut genom fönstret. Egentligen är det gråare inne, och med sämre luft därtill. Gå ut Johnny, och klättra upp på ett krön. Däruppe börjar stigen som leder vidare.
---
Andra bloggar om: vädret, grått, dalgångar, krön