Trots att man inte får fota på Eriksdalsbadet tog jag en rövare och knäppte av en bild utifrån. Sedan gick jag in. Fint väder är lika med sextio kronor, men vad fan. Det var förvånansvärt lite folk där, söndag och allt, men det passade mig bra - färre hinder för min framfart.
Tusen meter blev det igen. Den här gången hade jag nog kunnat lägga på ytterligare en femhundring, men vissa av mina medbadare såg så tjuvaktiga ut, att jag hela tiden var tvungen att hålla ett öga på min väska - med tilltagande nackspärr som följd.
Sedan lade jag mig att soltorka på plankbänkarna däruppe på läktaren. Lustigt nog var mina hörselgångar den enda våta delen av mig när jag slutligen klev upp, det berodde på att jag hade lyssnat på en ljudbok när jag låg där.
Jag köpte en kaffe på fiket på vägen ut, och satte mig på en mur och drack. En kvinna i sjuttioårsåldern kom fram och frågade mig var hon befann sig i förhållande till Ringvägen. Jag upplyste henne och vandrade sedan upp mot just den. Sen, på vägen bort mot Södra station tänkte jag: Att simma, det är fan det nya svarta.
---
Andra bloggar om: simma, eriksdalsbadet
7 kommentarer:
"Det nya svarta". Vad är det? Får jag sen fråga om du är gammal simmare, Johnny?
Hej Jontas!
Jag undrar också. Det nya svarta?
Simma är wunderbaum!
Det nya svarta? Menar du som man säger att svart passar alltid och till allt? :)
Hur gick det med Sörmlandsleden då? Kom du av dig?
PF och Tiina och Samira: Det är nåt man säger bara - typ: det är detta som är det coolaste just nu. Och ja, jag är gammal simmare. Har till och med simmat SM - i Eriksdalsbadets utebassäng till på köpet.
Dana: Shit! Jag visste att det var nåt jag hade glömt.
Att ligga på plankbänkar är nog fan det nyaste svarta...när det finns gräs;)
StellaP: Det kändes som att förfula den stora gröna ytan med min blöta bleka kropp.
Träet jag låg på blev dock ganska svart när jag vätte ner det.
Skicka en kommentar