---
Häromdagen skrev tidningarna om att man kan "flytta jaget" utanför kroppen. Som jag förstod det skulle man kunna fås att uppleva att man till exempel är en dataspelsgubbe eller en kirurgrobot. Och så stod det: "Virtuella rymdfärder är ett annan tänkbart område." Man kanske kan koppla den saken till det stora tomrummet i rymden:
Tomrummet finns på mellan sex och tio miljarder ljusårs avstånd, och det utgör en avsevärd bit av den synliga delen av universum.
Okej, det är inte sannolikt att vi lär besöka detta tomrum inom den närmsta framtiden, men tänk om vi kunde det. Tänk om vi kunde skicka ut en manick i ingenting. Manicken skulle kunna vara kopplad till någon kopplad till en flytta jaget-utrustning.
Vem skulle vilja? Vem skulle våga? Vad händer när man slår upp sin virtuella blick - sitt "jag" - mot ett ingenting, ett gigantiskt, ofattbart ingenting - och blir ett med det? Skulle man bli galen? Skulle själen vända sig inåt i självförsvar? Skulle det vara som att dö?
17 kommentarer:
Det beror nog på hur man är som människa. Upphovet till begreppet "sensation seeker" (som jag tjatat om här förut)kom ur experiment där försökspersonen sattes i en så kallad sensory deprivation chamber - en mörk ljudisolerad behållare, ibland med mycket saltrikt vatten som man ligger i så att sinnena får så lite stimulans som möjligt.
Det visade sig att sensation seekers - som normalt brukar vara tuffa - var de första att känna obehag och vilja avsluta experimentet. Andra tycker att det är avkopplande och använder såna kammare till meditation.
paradigm: Själv skulle jag nog låsa mig som en gammal dator, och stänga ner.
Frågan är om jaget finns över huvud taget.:)
RS
kulturbloggen.com
paradigm: Kommer du ihåg om det är sensation-seekers som får hallucinationer i det här experimentet?
cv: Vem skulle man annars vara?
leob:
johnny: Enligt gällande verklighetssyn så finns inte det som vetenskapen inte ser. Det är dock inte så akut farligt, vilket det däremot kan vara om man inte har någon ekonomisk existens.
leob: Jag tror min plånbok innehåller ett litet svart hål.
johnny: Då ska du vara försiktig med att öppna den så att du inte sugs in i det svarta hålet!
Jag tror att själen (vilket det inte finns någon enhetlig förklaring på vad det är)skulle känna sig hemma. Men kroppen skulle bli sjukt rädd för något som den inte förstår eller kan uppfatta.Kroppen skulle kunna hamna i en psykos.
Jag kommer med spänning att följa detta då det säkert kommer att öppna upp för upptäckter inom det som forskare anser som kvasivetenskap (flumm).
Det kan innebära att vi kommer se och förstå och uppleva mer i framtiden av sådant de flesta inte tror existerar.
Eller så kommer vi "flummare" inse att det fanns endel i hjärnan som skapar upplevelser som inte existerar.
Leob: Nope, det var ett tag sedan jag läste om det där. Men det finns väl på nätet någonstans.
leob: Jo haha. :-)
spiritlight: Kroppspsykos - det var nog första gången jag hörde om det.
Frågeställningen är som tagen ur "Liftarens guide till galaxen", där en man uppfinner en maskin som visar en person sin betydelse i proportion till världsalltet. När man inser sin intighet så blir man galen. Maskinen utvinner sin version av universum ur en bit av en masarin.
anonym: Låter klyftigt. Jag har aldrig orkat igenom den boken.
Vad händer när man slår upp sin virtuella blick - sitt "jag" - mot ett ingenting, ett gigantiskt, ofattbart ingenting - och blir ett med det?
I experimentet ingår att ens kroppsuppfattning justeras efter vad man ser - ingenting märkligt med det, men det förklarar varför "ut ur kroppen" upplevelser uppstår, och kan ha praktiska konsekvenser.
Dessutom vetenskapliga konsekvenser - de neurovetenskapare som anser att "embodiment" (förkroppsligande) är viktigt för medvetandet får ett nytt perspektiv. (Dvs en kropp är viktig för mänskligt medvetande men kanske inte artificiellt, men "kropp" är nu ett något abstraktare begrepp.)
Och för all del filosofiska konsekvenser också. Men det är alltså inte så att man blir "ett" med ett tomrum. (Vad som nu menas med det, eftersom "tomrummet" ifråga endast saknar synliga samlingar av normal materia, men är förmodligen full med vanliga partiklar och mörk materia, och naturligtvis energi av all upptänkliga slag.) Man har "kroppen", kroppsuppfattningen, med sig.
Och specifikt sker det genom att man får se en bild av sig själv (eller en docka i den mer avancerade uppställningen) från en kamera. Jag vet inte hur det är med andra, men min kropp består inte av mycket tomrum. :-P
Torbjörn: Jag förstår vad du menar. Det jag tänkte mig var att istället för att man känner sig som en docka (som tex blir kliad på ryggen), så känner man sig som ingenting. Att det skulle var väldigt skevt, liksom.
Det där med att se de där tomrummen med ingenting skulle ju besvara den urgamla frågan: "Vilken färg har ingenting?"
gabe: Ja, faktiskt.
Skicka en kommentar