Andra bloggar om: arbetet, samtal, molekyler, grodor, djurvänner, obildning
---
Samtal på jobbet.
Kvinna 1: - Jaa .. hon studerar väl till molekylbiolog!
(barskt, glatt)
stationsvakt: - Molekylärbiolog.
(tillrättavisande)
Kvinna 1: - Ja just det.
(glatt)
stationsvakt: - Hon håller på med sånt man gjorde i skolan, dissekerade grodor. Fast hon använder ett jättestort förstoringsglas och en jätteliten kniv. Hon dissekerar molekyler.
(låtsat allvarlig informativ)
Kvinna 2: - Det är bättre än att göra det på grodor i alla fall.
(djur-ömkande på allvar)
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Men stackars molekylerna då! Vem bryr sig om dem? Det blir väl jag, som vanligt.
Ullah: Jooo, men som kvinna 2 tyckte, så är det mindre synd om dem än om grodorna. Molekyler har inte lika utvecklad känsel. :-)
Hur kan man veta det? Molekyler har väl också känslor, ja, det är just vad de har!
Om man vill experimentera lite extra så kan man ju dissekera under ett förstoringsglas i starkt solsken.
Ullah: I fablernas väääärld! :-)
vanja: Så får man käka solstekt molekyl sen. Smaskens. Snacka om bantarmat.
Johnny: Precis vad jag tänkte! :-)
Skicka en kommentar