---
Här till vänster återanvänder jag en bild jag hade i bloggen häromdagen. Jag skrev om kungstornen. Jag hade ingen uppifrånbild på dem, så jag tog en skärmdump från Google maps. Kvaliteten var inget vidare, så jag skärpte upp själva tornen, och för att de skulle kännas ännu mera skärpta gjorde jag omgivningen suddig. Omedvetet hade jag gjort en tilt shift-bild.Det måste ha varit nåt år sedan dessa bilder dök upp på nätet. Effekten av skärpandet och blurrandet blir att bilden ser overklig ut, ser ut som tagen över en modell. "Tilt Shift" kallas det tydligen.
Vem som helst som sitter på program åtminstone snäppet över Windows Paint borde kunna göra en sån bild. Riktiga proffs kanske gör det direkt från kameran, men inte jag. Fast jag har en fråga - som borde kunna besvaras av nån kunnig: Exakt vilka delar av en bild borde göras skarpa i förhållande till sin omgivning, för att effekten ska bli bäst?
8 kommentarer:
Tilt och shift var ett par funktioner som min fotograferande granne Hans Strand visade mig för några år sedan. Objektivet är rörligt på två sätt, dels genom att man kan skjuta främre linsen uppåt, dels genom att objektivet är ledat så att man kan vinkla främre linsen uppåt eller neråt.
Shift-funtionen gör att du till exempel kan ta en bild nerifrån gatan på ett höghus och ändå få väggarna att vara parallella (annars ser ju huset bredare ut nertill och smalare upptill pga perspektivet.
Tilt-funtionen gör att du kan ändra skärpeplanet, som vanligtvis är på ett visst avstånd från kameran (t.ex. 3 meter bort) så att skärpan istället ligger längs med exempelvis en bordsskiva eller markyta.
Det sistnämnda är kanske inte precis samma sak som att skärpa up vissa delar av bilden och sudda till andra, men effekten blir väl i mångt och mycket densamma. (Den förstnämnda funktionen handlar mer om att räta upp linjer.)
hakkan: Tack för en bra förklaring. En del finns ju att läsa på Wikipedia, men det var på engelska och för krångligt.
Häftigt, jag har aldrig använt (och knappt hört talas om) tilt/shift tekniken.
Din bloggpost snuddar vid en bloggpost jag har haft i skallen ett tag men inte skrivit ner ännu eftersom jag vill ha tid att plåta några exempelbilder, börjar författa ett litet första utkast till den här och nu (men det dröjer nog ett tag innan jag får den färdig hos mig):
När jag var yngre och fotade mycket använde jag nästan alltid manuella eller halvmanuella inställningar på kameran för att ha kontroll över skärpegdjupet. Stor bländaröppning/kort slutartid ger ett mycket kortare skärpedjup än liten bländaröppning/lång slutartid. Sådant går man miste om men autoinställning på kameran, då den försöker ge en "lagom" fördelning mellan slutartid och bländare.
Likaså finns det lägen då man vill ha kontroll över just exponeringstiden för att "frysa" rörliga objekt eller medvetet låta dem exponeras under lång tid för att just framhäva rörelsen...
rigg: Just "Stor bländaröppning/kort slutartid ger ett mycket kortare skärpedjup" har jag aldrig fått nån riktig kläm på, tyvärr.
jag hör av mig när jag har filat på min fotoskola light...
rigg: Gör det. vad trevligt.
Tips: Bengt har skrivit lite om skärpedjup och bländaröppning.
håkan: Bengt har alltid något vettigt att säga om fotografi. Tyvärr är det sällan applicerbart på halvtaskiga, halvtrasiga digitalkameror.
Skicka en kommentar