För mycket

När man tittar på vad folk söker efter när de hittar till en, och ser att det är sökningar som: "Gjutformar till smågodis" och "Fikus Homo" - då vet man att man antingen är en väldigt mångsidig person ... eller har bloggat alldeles för länge.

Jag bloggar för mycket.
Jag vet!
Det liknar mer tvångsonani än normalt spridande av tankar.
För ofta.
För mycket.
Jag har till och med fått klagomål över att jag bloggar för mycket.

Det är inte det att jag innehåller en outsinlig källa av kreativitet, för det gör jag inte. Kreativitet är inte vad det handlar om. Det är nåt annat, nåt jag inte vet vad det är.

-Kan du inte sluta klia på den där skorpan?
-Nä, det verkar inte så.

SÅ är mitt bloggande. Skorpan kan få symbolisera de få bra posterna, och kliandet kan få symbolisera det ständiga bloggandet. Skorpan får aldrig chansen att lossna av sig själv; så fort den har infunnit sig ska den klias på - begravas under ett skrapande, gnuggande.

I en alternativ verklighet låter jag en dag passera. På kvällen sätter jag mig ner och tänker. Jag försöker hitta det som stack ut under dagen, det som var intressant eller viktigt. Sedan skriver jag ner det. Och när jag har skrivit färdigt redigerar jag texten. Högst fem centimeter text ska få vara kvar. Där ska allt stå. Men det är som sagt i en alternativ verklighet. Till och med i en annan dimension.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bloggande, tvångsbeteende