Skräck är nyttigt

Någon gång i början på sjuttiotalet satt jag på en filt tillsammans med min brorsa och min morsa. Det var på den där sluttande gräskullen invid Korpstigen 19. Den är övervuxen med träd nu, men på den tiden gick det att sitta där. Det var i slutet av sommaren och vi drack saft och käkade bullar. Morsan drack antagligen kaffe.

Där satt jag och var väl någonstans runt sju år gammal. Jag satt där och pekade på tv-sidan i en tidning och skrek: "Jag måste!", medan jag stirrade uppfordrande på morsan. "Inte en chans!", sa hon. Brorsan sa nog ingenting.

Det handlade om att tv skulle köra en skräckfilms-serie på tv. Alla de där klassiska från trettio, fyrtio och femtiotalet: Varulven, Dracula, Frankenstein, Mumien. Kanske Flugan också, och kanske Skräcken från svarta lagunen. "Inte en chans att du får se dem!", sade morsan. Jag grinade nog.

Det spelade ingen roll att jag förklarade att alla kompisar skulle få se dem, eftersom morsan hävdade den precisa motsatsen, och hon visste ju bättre - sade hon. Naturligtvis visade det sig sedan att hon hade haft fel. Alla hade verkligen sett filmerna - utom jag.

Vid sin faders mördares skalle svor han att bekämpa sjöröveri, ondska och orättvisor, och vidare att hans söner skulle följa honom.

Det där var Fantomen det, men jag gjorde något liknande. Jag lovade mig själv att alltid försöka se varenda skräckfilm som någonsin kom ut, och att jag dessutom skulle låta mina barn få se dem. Om jag fick barn, naturligtvis, och det fick jag. Precis som fantomen har jag hållit mitt löfte. Om ungarna har tagit skada av min heliga ed får framtiden utvisa.

Det var inte meningen att jag skulle skriva så mycket. Men allt detta dök upp i huvudet när min brorsa mailade mig den här bilden, och jag försökte komma på något klurigt om den, typ: Skräck är nyttigt.


---
Läs även andra bloggares åsikter om skräckfilm, sjuttiotalet, fantomen, alien