Den första minuten i filmen om min resa till Rom handlar om min flygrädsla. Men den visar inte riktigt hur illa det var. Mycket klippte jag bort och mycket filmade jag inte alls.
För att beskriva exakt hur illa det var räcker det med att jag återger vad jag sade till brorsan där på Arlanda, strax innan flygningen. Vi var där i god tid, och såg på folk som välde in efter att ha landat:
Där går de. Där går de lyckliga jävlarnaOch jag lovar, det var med ÄKTA avundsjuka jag sade det. När vi sedan lyckligen landade utanför Rom, då tackade jag Gud. Trots att jag inte tror på Gud tyckte jag att han hade gjort ett förbannat bra jobb.
- de som klarade sig.
---
Läs även andra bloggares åsikter om flygrädsla, flyg, rom, gud
4 kommentarer:
Men vad är det med er? Först Weman och nu du.
Det är farligare att gå över gatan än att flyga... ju.
mymlan: På gatan har man kontroll. Det går att kasta sig undan. I ett plan är man fast.
johnny - jo jag vet. Det är skrämmande att inte ha koll.
Men om jag säger såhär: Det är farligare att åka buss...
(fast jag ska egentligen inte säga något för själv får jag hjärtstillestånd och värk i hela kroppen i flera dagar efter en båttur, för att jag spänner mig så och tror att jag ska dö)
mymlan: Båt är ju totalt ofarligt - såvida vattnet inte är för kallt om båten sjunker.
Skicka en kommentar