SvD
Läs även andra bloggares åsikter om hitler, humor, haha
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
13 kommentarer:
Vid en första titt på bilden såg det ut som taget ur Hergés Tintinalbum. Samma tecknarstil!
rigg: Jag såg det. Tänk om man kunde teckna så.
Exakt, Tintin.
En annan höjdare är den här rubriken ur en Berlintidning 1935 efter folkomröstningen om att ge Führern utökade befogenheter - över 95% röstade ja, men (i svart fraktur på förstasidan):
WAS MEINEN DIE NEINSAGER???
-korpat från Erik Hjalmar Linder, som var på resa i das Reich den sommaren och skrev om det fyrtio år senare i "Mitt levande förflutna", med stöd av ett gammalt klippalbum.
magnus: WAS MEINEN DIE NEINSAGER???
-Det brukar jag tänka när jag tittar på web-pollar.
Ännu ett lovvärt projekt kan tyckas, men det väcker ändå en del frågor.
Är det ett beaktansvärt problem att alla tyska skolbarn inte kan alla detaljer kring Förintelsen? Om svaret på den frågan är ja, så måste vi börja fråga oss varför just tyska skolbarn skall behandlas annorlunda än t.ex. franska dito. Tror vi att tyskar i gemen är mer benägna att ånyo iscensätta något liknande. Konsekvensen av detta resonemang är egentligen ett anammande av nazistiskt rastänkande där tyskar bär på speciella egenskaper.
Ottar: skitbra fråga, egentligen håller jag med. Det finns de som har försökt visa att Frankrike aldrig kunde hamnat på samma spår som Tyskland - den franska idén om medborgarskapet - republik i motsats till blodsband - skulle ha hindrat det, kanske också att fransmän har en längre tradition av revolutioner, men näää...minst halva skillnaden är att Frankrike inte gick besegrat ur Första världskriget.
Magnus: Franska skolbarn var bara ett exempel taget ur luften, men jämförelsen länderna emellan är förvisso relevant. Ser man till måttet av djupt rotad antisemitism så var den snarast större i Frankrike än i Tyskland vid den relevanta tidpunkten. Några exakta siffror på detta kan jag inte presentera.
Angående skillnaden mellan Tyskland och Frankrike så var idén om blod och jord som bas för medborgarskap icke förhärskande i det kejserliga Tyskland, utan är av senare datum. Huruvida nationalsocialismen skulle kunna segra i ett besegrat och revanschistiskt Frankrike är svårt att uttala sig om, men det kan inte uteslutas.
O som vanligt är alla andra "förintelser" som enl lag inte får kallas det, bortglömda.
Tyska barn har ingen arvssynd även om många tycks villja ge dom det.
Tror nog att mer kritiska barn utan svensk uppfostran kan få svårt att se värdeskillnaden mellan olika folkmord.
ottar/magnus/anonym: Jag bidrar inte till diskussionen, men den är intressant att följa.
Det är en diskussion, som är oerhört komplicerad och som egentligen inte låter sig göras på ett bra sätt i detta format.
Tyskland som nation har ett särskilt ansvar att förvalta och upplysa om det historiska arvet efter Tredje Rikets illdåd sägs det ofta. I detta kan jag instämma. Hur detta skall göras är dock mindre lätt att svara på. Förvaltning av historiska dokument och spridande av vetenskapliga rön är självklarheter, men det är inte alls lika självklart dagens tyskar måste hanteras på det sätt som nu sker.
Det är, som sagt, ett komplicerad ämne och jag skall inte lägga ut texten alltför mycket. Kontentan av mitt resonemang är att den mänskliga ondskan inte kan reduceras till ett folkslag. Historien visar att i praktiken vem som helst kan begå obeskrivliga handlingar mot andra människor under vissa förutsättningar.
Den tyske SS mannen må vara den perfekta sinnebilden för denna ondska, men han kunde lika gärna talat norska, svenska eller engelska etc.
Bra skrivet Ottar.
Som en liten passus bara så kan jag lugnt konstatera att i det mångkulturella nya Sverige finns stora folkmängder som inte alls delar vår uppfattning om ondskan personifierad i en SS man...
I den anpassning vi nu gör till detta nya samhälle bör vi nog ta ansvar även för denna del.
Fö tror jag inte svenska barn är okunniga i "förintelsehistoria" utan snarare i historia tot sett.
Många lärare lär ut att "förinelsen" är den enskilt viktigaste händelsen under andra världskriget.
Med den inställningen framstår ju "förintelsen" ändå mer oförklarlig.
Jfr gärna Japans framfart i Kina före -39.
Mer total historie utb av våra barn skulle automatiskt leda till att förstå hur o varför.
Man kan ju även nämna att det inte var Tyskland som kom med förslaget att kräva att Judar skulle bära ett J på sina kläder.
Utlärning om Förintelsen, utan bredare historisk kontext riskerar, precis som du säger anonym, att göra den än mer obegriplig.
Projektet Levande Historia, som föddes på grund av en feltolkad skolenkät (och Göran Perssons personliga ambitioner?), är ett paradexempel på detta feltänkande. Organisationens och många vänsterpolitikers ovilja att bredda uppdraget till kommunismen visar på den starka politiseringen. Ondska från vänster och/eller den icke-germanska kultursfären är i dessa individer tankevärld inte samma sak. Vad skillnaden består i kan de inte riktigt förklara, men att en sådan finns framhålls gärna.
Relativt snart är alla de som levde under denna tid borta. Det blir intressant att följa den "historisering" av tidsepoken, som detta medför. Denna har i viss mån redan startat, men är ännu knappt ur startgroparna.
Det sk "levande historia" är ett spektakel utan motstycke.
Vi får hoppas att det är de sista skälvande S märkta historie revisionisternas utpost.
Förr eller senare skall vi se historien som att alla är lika värda.
Mao att en "folkmördad" ryss blir lika mkt värd som sin Kinesiska eller Judiska motsvarighet...
O snälla, ta bort förbudet mot forskning om "förintelsen"!
All mörkerläggning föder bara nya teorier.
Skicka en kommentar