Jo. Ja

Trötthet. Tystnad. Tristess.
Trötthet. Tystnad. Tristess.
Trötthet. Tystnad. Tristess.
Trötthet. Tystnad. Tristess.

Nu skulle man ju kunna tro att jag känner allt detta, men det gör jag inte. Jag skrev det för att jag ville skriva bara. Det blev de orden. Jovisst är jag är trött. Jovisst, det är tyst. Men ingen tristess.

Förresten for dottern ut i en sanning idag. Vi satt på bussen och småsnackade, och på nåt vis kom vi in på pengar. Jag nämnde att de där google-annonserna jag har, de ger inga. Och sen snackade vi besökarantal på bloggar.

Hon och några kompisar har en blogg ihop. De skriver vad fan som flyger i dem. Säkert har de inte många läsare, ännu i alla fall, och de bryr sig inte om att räkna heller. Jag beklagade mig över bristande inspiration, och hon tyckte det avspeglade sig i det jag skriver:

Jamen du skriver ju inget längre. Du skriver ju bara om sånt som står i tidningen.

Jo. Ja.

På måndag ska jag möblera om. Jag tror jag ska det. Jag hoppas. Jag har en teori om att det inte är nyttigt för mig som det ser ut nu. Jag är känslig för sånt där tror jag.

Jag mår bra av nystädat. I takt med att det slummar igen vissnar måbraandet. På somrarna känner jag en humörsvängning i nedåtriktning när solen går i moln - det är det jag menar med att jag är känsligt för sånt där. Hur det ser ut omkring mig. Det hör ihop liksom. Ja, och så vidare och så vidare. Jag tror jag lägger mig framför tv:n nu.
---
Läs även andra bloggares åsikter om nätter