Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
6 kommentarer:
Det piniga är väl ändå inte själva låten, utan det faktum att den gick vidare. Dessutom fanns det värre:
Jag hade skämts ögona ur mig om det där tjejbandet hade gått vidare, måste jag tillstå.
pf: Jag tyckte detta: "Låten kom till mig. Ja! Yes!!" kändes lite väl för just denna låt.
Som jag skrev hos Mr Dante Fontana; I Love Europe gör precis det som en eurovisionsschlager ska göra: kombinerar det smaklösa, det skamlösa och det aningslösa.
De flesta schlagerbidrag brukar ha en eller högst två av de här egenskaperna, men det krävs alla tre för att verkligen få till det och Sjögren bidrar med den tredje och sista här - vilket ju det här klippet bevisar med all önskvärd tydlighet.
De flesta svenska schlagerbidrag i modern tid utförs av folk som är med lite på skoj och vet att det inte är "på allvar" - eller så har de vissa kvalitetsanspråk på sin musik för att kunna stå för den. Det är inte bara fegt, det håller inte i stora finalen heller.
Tänk er I Love Europe framförd av t.ex. Christer Lindarw, då hade det bara blivit pannkaka av alltihop, för det krävs den där totala bristen på koll, känsla eller självrannsakan som Sjögren bidrar med i sammanhanget (Carola har samma egenskaper, f.ö.).
Jag kan lova att det inte är en enda av människorna bakom låten som tycker att den är genuint bra på det sätt som de flesta använder ordet när de säger "bra musik". Men Sjögren tycker fanimej det, och verkar nästan förvirrad över att folk skulle tycka att låten var nåt annat än bra - och det är den ingrediensen som gör I Love Europe till en rättmätig vinnare, förhoppningsvis håller det hela vägen.
john: På sättet du resonerar har du såklart helt rätt.n Och nån slags heder ska Christer naturrligtvis ha för sin charmiga naivitet.
Men ändå - jag skulle skämmas om sverige skickade det bidraget. Och titeln då - I Love Europe - det är ju för tusan som att säga att man älskar väder.
Det handlar inte om huruvida vi ska skämmas eller inte. Är vi med i Eurovision för att vinna eller för att visa tecken på - som allra bäst - halvgod smak?
Att resonera mot I Love Europe (och visst är det en riktigt, riktigt dum titel och text - det är det smarta, men cyniskt uträknade syftet) är som att dra ihop ett fotbollslandslag med folk som bara kör passningsspel på mittfältet och aktivt vägrar skjuta på mål. Det är säkert schysst spel, men det ger inte mycket till resultat.
Antingen går man in för Eurovision eller så lägger man av. Att skicka ett nytt The Ark vore tusenfalt mer pinsamt egentligen, eftersom de inte gör grejen fullt ut. Full tilt or bust.
Sjögren är ju nästan läskigt bortkopplad från verkligheten, men det är det som gör honm till den han är och det som lyfter låten bortom den cyniska spekulationen. Som sagt, Carola är en parallel figur: noll självdistans, noll koll, noll förmåga att bedöma kvalitet.
Att hata den här låten är att hata hela grejen, vilket iofs är helt okej, men att klaga på just den är lite grann som att klaga på att X-Men är för serieaktig, att Steven Seagal jämt ska slåss eller att Coca-Cola smakar för mycket läsk.
John: Haha, ditt sista stycke kunde stå som nån slags undertext till hela grejen. Skicka in det till Christer Björkman, han kunde säkert få användning för den på nåt vis. :-)
Skicka en kommentar