onsdag, mars 19, 2008

Bra början på dagen (för publiken)

bambi på hal isDet värsta är inte att ramla, utan att veta att man gör det inför publik. Backen som leder ner mot pendeln brukar vara ganska hal, och idag var halkan dold under snö. Backen är som en scen i förhållande till perrongen. Vad man än företar sig i den backen vet man att man har publik. Denna morgon var det festligt, folkligt och fullsatt. Jag föll. Som Bambi på hal is föll jag. Benen gled isär och kroppen kastades bakåt. Man vill inte ramla bakåt, så man gör ett snabbt ryck framåt. Benen åker då ännu mer isär, och man slungas framåt, varpå ens handflator skrapar i marken och man nästan sitter i spagat. Snabbt upp igen. Inför publikens dolda mjuggleenden pinnar man vidare som om inget har hänt. Man försöker se oberörd ut, men det gör ont i hela kroppen. Så kan man också börja en dag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror inte att folk som såg dig tyckte att det var roligt utan snarare tyckte synd om dig.
Undrar hur det skulle varit om du låg kvar orörlig, hur många skulle ha missat tåget för att hjälpa dig.
Hoppas att du inte blev skadad.
//Lexus

stationsvakt@gmail.com sa...

Lexus: Tack, nä jag blev inte skadad, bara stoltheten. Nästa gång ligger jag kvar och ser vad som händer.

Nihonshu sa...

Jag har en teori om att om man bara tillät sig falla från början så skulle man troligen inte alls få lika ont som man får när man spänner sig och försöker motverka det utan större framgång. Jag tycker alltid att man sträcker sig så förbenat när man försöker styra upp ett fall. Bättre att falla mjukt rakt ner på backen som en alkis. (Avdelningen lättare-sagt-än-gjort-teorier)

stationsvakt@gmail.com sa...

nihon: faktiskt. men det är väl en reflex.

stationsvakt@gmail.com sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Maria sa...

Stackars dig... men du kanske blev lite vigare på kuppen... lite mjukare i jumskarna... eller?

stationsvakt@gmail.com sa...

maria: Tack för omtanken, men det var snarare tvärtom. Som tur är har vi en stor massage-fotölj på jobbet, som jag har låtit behandla mig.

Anonym sa...

Nä, aldrig gråta offentligt, hehe, bara bita ihop och linka vidare, oberörd, då visar man att ingenting EGENTLIGEN hänt - "så vad glor ni på".
Men det ÄR faktiskt lite komiskt när någon ramlar, förutsatt att det inte går illa. Det är ju så ovanligt att se folk vifta med armarna och bete sig..
Hoppas dagen - sedan - utvecklades till det bättre.
/Gina

stationsvakt@gmail.com sa...

Gina: Det blev faktiskt en ganska dålig dag, visade det sig. Idag var bättre.