Arthur C. Clarke har dött. DN skriver halvmycket om saken. Aftonbladet skriver lite. SvD skriver jättelite. Nog tycker jag att Clarke borde förtjäna mer än så.
Nå, på Wikipedia finns en del, och i den här filmen sitter han, 90 år gammal, och reflekterar över livet: "Sir Arthur C Clarke 90th Birthday reflections".
---
Läs även andra bloggares åsikter om arthur c clarke, döden, sci-fi
12 kommentarer:
Jag kan rekommendera "Möte med Rama", den finns på svenska och är spektakulär. Men om du vill spara på magin så läs inte bok två och tre i serien. Eftersom de förklarar en massa och det är mystiken som är berättelsens största styrka. Bok ett ska man stanna vid.
nihon: Den har jag läst, och tvåan med. Trean har jag icke läst.
Själv tycker jag att hans novellsamlingar var bättre än romanerna.
De verkar dock inte finnas på svenska, tyvärr.
pf: In my next life, I promise to be a real fin at english, and read all the books that I can't in this.
Jag gillade också Möte med Rama jättemycket. Skall lyda Nihonshus råd och inte läsa tvåan och trean (tills idag visste jag inte ens om att de fanns).
Ullah: Jag minns egentligen inte så mycket av Rama, men ska vi snacka 2001 så tycker jag att filmen var bättre.
Den filmen talade inte till mig. Sådana saker är oftast bättre att läsa om.
Ullah: Du kanske borde se om den. Den är riktigt speciell.
Jag läste "The Light of Other Days" i somras, en bok om titthål från framtiden som han skrev 2002 tillsammans med Stephen Baxter. Den var kanske inte hans bästa bok rent stilistiskt (möjligen för att den är skriven av två författare) men ideerna i den är helt fantastiska och tankeväckande. Rekommenderas.
Anna: om den kommer på svenska så..
Gällande Rama serien så finns väl det 4 böcker?
-Rama
-Rama 2
-The Garden of Rama
-Rama Revealed
1an och 2an är grymma.
Tycker de lämnar lagom kvar för fantasin, 3an och 4an läste jag bara på engelska, och måste erkänna att jag ogillade handlingen så mycket så att jag knappt lyssnade på historien som min interna röst läste upp i mitt huvud då jag läset.
Ola: Jag kommer att tänka på Dune. Tre böcker är nog den yttersta gränsen för böcker.
Skicka en kommentar