---
Läs även andra bloggares åsikter om årtal, jag, 1985, venjan, dalarna
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
13 kommentarer:
1985 var ett underbart år med konstiga pösiga jeans och fluffigaste frisyrerna. Och axelvaddar, majgådd värsta modellen. Och neonfärger på allt, minns särskilt den rosa bikinin som inte så lite påminde om Cher-kostymens skärning, härom dagen.
Det är skönt att mogna, är slutsatsen jag drar.
Men ändå. Det är just frisyrens fluffighet och jeansens pösighet som skiljer. Annars är det ganska 2008, med randig tröja och Converse.
1985: inget internet, inga mobiler, inga digitalkameror, etc. etc. En annan värld.
ulrika: Du har verkligen rätt, det är väl i ett större perspektiv ganska marginella grejer som definierar året.
anna: Gamla bilder på dig i den bikinin efterlyses - eller nytagna.
Ulrika: Killkläder över huvud taget brukar ju funka genom årtiondena lite hur som helst.
Ullah: En helt annan värld. Jag kan nästan inte föreställa mig den.
Jag säger så här, glöm det, slå det ur hågen, never. Tror jag. Fö är det en grav missuppfattning att just killkläder inte förändras genom åren! Det är bara killarnas hjärnor som inte uppfattar de snabba moderörelserna, misstänker jag. Vad betyder förresten "funka" i klädsammanhang? Misstänker att det är det som är haken...
anna: Tja, åtminstone känns det som att jag alltid har klätt mig likadant. jag menar - brallor, skor, nån tröja. Sånt liksom.
Du snygga blomsterpojke!!! Du ser ut att lyssna på Docent Död... har jag rätt???
maria: Förvisso. Men mest lyssnade jag på Cramps det året, vill jag minnas.
Åhååå, var du och såg Cramps på Göta Lejon det året??? Det var jag!!!
maria: Nä, jag missade. Såg dem dock på fryshuset.
Är inte Venjan det närmaste man kommer Den Sista färden i Sverige? Själv har jag spenderat många somrar i Kättbo, så jag vet. Jag vet....
jocke: Det ligger nog nåt i det .. :-D
Närå, som jag minns det var alla jäkligt trevliga (utom några gubbar som störde sig på min öronring - trots att jag hjälpte dem att resa en midsommarstång).
Skicka en kommentar