Gårdagens Uppdrag Granskning bjöd på den otrevliga kunskapen att kistor krossas nere i sitt gravhål, innan jorden fylls på. Detta tydligen för att kyrkogårdsarbetarna ska slippa fylla på jord (flera år senare). Jag trodde jag var slö på mitt jobb, men det där var fan höjden. Både DN och SvD har skrivit om saken, och här är ett inslag från Play Rapport.
Förresten har Uppdrag Granskning en rätt passande (om än lite obehaglig) kampanj inne på sin hemsida just nu: "Grävandets ABC".
I morse satt en präst i SVT:s Godmorgon och tyckte att kistkrossarskicket var ett riktigt oskick. Främst, sade han, för att de döda människorna inte kunde försvara sig. Det lät som ett märkligt resonemang, men på ett djupare plan förstod jag honom.
Döda kroppar kan inte försvara sig. Det kan inte kistorna heller. De ligger där och låter sina lock krossas av grävmaskinen. Men i seriernas värld - där kan kistorna försvara sig.
---
Läs även andra bloggares åsikter om gräva, grävande journalist, gravar, krossning, kistor
4 kommentarer:
Nu såg jag inte programmet igår, men betyder det att jag måste stanna o bevaka hela gravsättningsproceduren som sörjande? Intressant fråga, begravning imorgon...
anna: Det behöver du nog inte. Från och med nu, och säkert minst en månad framåt, kommer nog gravarna att fyllas mer exemplariskt än någonsin.
Beklagar sorgen, förresten, om det är nån anhörig.
Jamen orka! De är döda. Eftersom kistorna ändå kommer att kollapsa förr eller senare så är det där bara rationellt beteende. Tvångskremera liken om de efterlevande gnäller.
john: Visst är det rationellt, men att i så fall blanda in kistor över huvud taget - hur rationellt är det? Bäst vore väl egentligen att begrava människor på samma sätt de kom in i livet - nakna. Kistan är helt onödig.
Skicka en kommentar