Hos Vinlusen läser jag att Paul Weller fyllde 50 häromdagen. Det firar jag med att slänga upp en låt med the Jam.
Och så här pinsamma kan svenska intervjuare vara.
---
Läs även andra bloggares åsikter om the jam, paul weller, musik
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
7 kommentarer:
Vad ung och söt han var på filmerna!
Ullah: Och bra.
Ja, jättebra. När det begav sig hade jag min pappas gamla svarta kavaj och på baksidan hade jag sytt fast bokstäverna JAM med tyg från något gammalt lakan.
Ullah: Du va nån slags punkare. :-)
Punk och motown, typ (kanske inte).
Hoppades på att få se The Jam på Englandsresan -81. Det blev Dr Feelgood, XTC, Splodgenesssabounds m.m istället. Synd, för Weller var en snygging och bandet bra.
Carina
ullah: En sak var du inte, i alla fall: bloggare. :-)
carina: Nå, Dr Feelgood kan ju inte ha varit helt fel.
Skicka en kommentar