---
Läs även andra bloggares åsikter om grodor, grodyngel
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
5 kommentarer:
Du kan ju alltid hoppas att du hittar någon förolyckad dam i gölen...
Förresten får jag såna där obehagliga flashbacks fr lågstadietiden för hundra år sedan, då vi plockade med oss grodyngel och la i glasburk för att se när de blev grodor. Burken stod på katedern och en dag hade grodan rymt.
Är han månne ute och spanar efter yngel/damer? Jag kan för mitt liv inte släppa tanken på de där små slemmiga...
anna: Spanar efter yngel-damer? Haha, nä.
Jag hittade också yngel när jag var liten. Hade dem i en burk på balkongen. Vattnet dunstade. Grodorna ruttnade. Traumatiskt.
Tack, det blev inte mindre äckligt nu. Men jag hoppas att du inte glömt att titta till de små vännerna!
anna: om jag kommer ihåg avlägger jag rapport.
Skicka en kommentar