Picture originally uploaded
by brothergrimm
En sak som alltid har fascinerat mig är ilandflutna, stora djur. Stränderna längs sjöarna i min närhet bjuder inte på mycket av den varan - det blir mest gäddor och abborrar. Vill jag se valar och hajar och liknande får jag kolla på flickr istället. Här är några sökningar:
Tags only: beach whale dead
Full text: dead whale
Tags only: beach shark dead
Full text: dead shark
Tags only: beach octopus dead
Tags only: beach "sea lion" dead
Denna min ganska morbida fascination tror jag är lite besläktad med ruinromantik. Man får liksom ett paket bestående av både livets förgänglighet, tidens gång och en vacker syn serverad sig. Fördelen med att se det på bild är antagligen att man slipper lukten, som ju lär ta ner upplevelsen på jorden, antar jag.
---
Läs även andra bloggares åsikter om döden, stranden, ruinromantik, valar, hajar, sjölejon, kadaver
9 kommentarer:
Räknas säl? Min ligger nedgrävd nu, med magen full av småfågel. Klar att servera på studentbuffén på torsdag, hoppas jag.
Huh. När jag först läste rubriken lite lagom snabbt, läste jag det som "organiserad runkromantik". Synd att det var fel, nu är jag ruskigt nyiken på vad organiserad runkromantik egentligen kan vara.
anna: Det låter min säl väldigt gott.
fa: Grattis. Den ordkombinationen var du först på nätet med.
Inte helt fel tycker jag, själv letade jag skelettdelar längs med kusterna när jag var en minishe, tog hem, lndade in i toapapper (antagligen för att jag läst att det var bra?) och gömde likdelarna i garderoben.
Ja, det var min barndom det.
stella_ Skelett i garderoben har nog de flesta - men inte inlindade i toapapper.
..kanske hushållspapper då?
stella: Det där är en svår fråga, värd att bena ut.
Bena då!
stella: Bene! som italienarna säger.
Skicka en kommentar