På historiska och utanför

Min kompis Paola knäcker som målare/fixare/vad-det-nu-är på historiska museet i Stockholm, och idag fick jag äran att hälsa på. Ja, jag fick rentav hjälpa till lite.



Tittar man på bilden här ovan så ser man att hon fixar med Birka-modellen. Det gick till som så att hon dränkte tyg med tyglim och smaskade dit över nåt sprucket. När det hade torkat tror jag hon tog trälim ovanpå (*¹) och sen slipade. Min uppgift där var att hålla i ficklampan. Hon står och rollar på en insides fönsterlucka på bilden också, och jag rollade faktiskt lite jag med. Bra gjort, Johnny.

Historiska museets port flankeras av ett par stora bronsreliefer, eller vad det nu är, som föreställer ... tja, nåt historiskt, antar jag. Så här ser den ut.



Lägg märke till pilen jag har satt dit. Den pekar på en del av reliefen som inte alls verkar höra ihop med resten av motivet - en pilsnerflaska. Så här ser den ut.



Det lustiga är att den är väldigt tummad, som om varenda människa drog fingret över den på väg in och ut. Jag själv, till exempel, gjorde ju det. Jag fick Paola att fråga vakten därinne om vad fasen det handlade om. Vakten sade att det ryktades om att när saken göts så göts en pilsnerflarra in där bakom. Vi frågade om det betydde tur att dra fingret över den, men vakten visste inte.

På vägen hem hittade jag, ditklistrad på en stolpe, en lapp som hade ett märkligt budskap. Vad var grejen med den?


---
Läs även andra bloggares åsikter om museer, historiska museet, reliefer, måla, färg, birka, pilsner, lappar
---
*¹ Ja just det, asterisken däruppe höll jag ju på att glömma. Jo, så här var det. Paola stod och lappade Birka med trälim, och jag skulle vara lustig. Jag hävdade följande: På den tiden när Birka fanns så kokade de klister av sina slavar, eller trälar, som det hette. Och därav namnet: träl-lim. Av okänd anledning skrattade hon inte åt mitt skämt, åtminstone inte lika mycket som jag gjorde.
---
ap-dejt: P-E berättar att det är FOLKE som står för lapparna.