Men jorden mår nog bra av'et. Jag kan riktigt föreställa mig slumrande daggmaskar därnere; att de plötsligt vaknar upp av att deras lilla jordkudde är våt; att de liksom sträcker på sig, skruvar bort torra klumpar ur leder och veck, och pilar iväg bland rötter och sönderfall.
---
Läs även andra bloggares åsikter om befrielse, värme, kyla, regn, jord, maskar, midsommarväder
10 kommentarer:
...skruvar bort torra klumpar ur leder och veck...Poesi på humusnivå, så vackert att jag gråter!
anna: Motsatsen till överjordiskt vacker poesi - underjordiskt. :-)
Ho ho regnet, kom hit nu!
Ullah: Och här är det jättefint och kvälls-soligt nu. :-)
...det var allt en bra vacker beskrivning av dagmaskarna...men hur har kvällsmaskarna det?
stella: Gaaah! jag måste in och göra om - göra rätt.
Nääääää...låt det vara..det var ju DET som gjordét!
Daaaagmaskarna!
stella: Fixat. Skulle inte kunnat sova om jag inte hade gjort det.
Fler än jag tyckte det var snyggt ;)
Jo du, nog f*n såg jag de däringa maskorna ila över asfaltsgångarna på jakt efter sällare marker. Sniglorna var inte sämre dom. Men det gick långsammare för de hade både bo och bohag med sig.
p-e: Maskarna färdas med lätt bagage, till skillnad mot sniglorna. .-)
Skicka en kommentar