Skogås

Man har kunnat läsa om att kriminella element drabbade samman i Skogås i helgen. Det har skjutits med pistol och näsor har blivit avslagna. Den som bara betraktar Skogås som ännu en segregerad och och chicagoliknande prick på kartan får nog sina fördomar bekräftade.

Men det stämmer verkligen inte. Jag har bott här i en herrans massa år, och flanör som jag är har jag knatat omkring i omgivningarmna på de mest okristliga tider, och jag har faktiskt aldrig sett något våld. Den som tror att Skogås är ett sånt där ställe där det kastas sten på till exempel brandsoldater har fel.

När det brann här häromdagen, och jag tittade på, så var jag inte den enda som gjorde det. Sammanlagt ägnade jag branden en god stund, och folk hann komma och gå.
En lugnare och mer avslappnad tillställning får man leta efter. Brandgubbar med laid back-attityd sprutade vatten och pratade med barn. Faktiskt, scenen skulle kunnat ha utspelat sig i min barndoms sjuttiotal.

Men okej, Skogås är ganska segregerat. Det finns en "svensksida" om järnvägen, och en "utlänningssida". Jag har bott i bägge. Men det är inte jättehårt segregerat, utan jag har kunnat smälta in ganska bra på båda sidorna. Branden var för övrigt på den mer invandrartäta sidan.

Förresten, en vecka efter branden, i förrgår, var jag på plats igen. Jag tänkte göra en "Det Okända" (underskattad film), och stöka runt lite i de brända markerna; plåta lite. Och se på fan, marken var fortfarande alldeles varm, och det rök ur den.



Jag ringde brandkåren, och efter en halvtimme svarade de. De skulle kika på saken vid tillfälle.
---
Läs även andra bloggares åsikter om förort, skogås, våld, brand