Puh, vilken värme! Jag är normalt inte en sån som vars ljusblåa kortskjorta pryds av mörkblåa broscher av svett, men idag var jag det. Jag mötte upp en tjejkompis inne i stan, en jag inte har träffat på hur många år som helst, och som jag nyligen har återknutit kontakten med. Hon skulle på nåt faghag-föredrag på kulturhuset, och innan dess tog vi en fika på biblioteksgatan.Det är lite lustigt det där med riktigt gamla vänner, hur otvunget man bara kan sätta igång att umgås, trots stora kontaktglapp i tiden. Nå, jag skippade faghageriet för egen del och rörde mig hemåt. Nu hänger skjortan på vädring, och lutad över tangentbordet sitter eder undertecknad och svalnar.
---
Läs även andra bloggares åsikter om gamla vänner, svett, värme, faghag
8 kommentarer:
Det hade varit roligare om hon inte varit en tjejkompis till dig utan din egen faghag. Men det kräver lite av dig. Inget märkvärdigt.
jontas: Jag tar den biten i nästa liv. :-)
Undras förresten om de så kallade blogg-groupisarna tillhör en slags faghag-kategori.
Njae. Bloggroupies är helt klart dyke daddies.
jontas: "dyke daddies" - shit, man lär sig tydligen nya ord så länge man lever.
Du har för snäva umgängeskretsar, helt enkelt. Eller så surfar du väldigt begränsat. :)
jontas: Antagligen bägge. Jag får skärpa mig. :-)
Johnny,
de sista raderna låter som Strindberg eller Hj Söderberg.
Det tar sig!
:-) Molly Ginger.
molly: Tack. :-)
Skicka en kommentar