Den artonde i femte nittonhundra sextiotre var min farmor ingen farmor, utan bara fru och mor. Den artonde i femte nittonhundra sextiotre hade hon ingen aning om att undertecknad låg i faggorna nånstans och väntade i startgroparna. Ingen visste, men ett år och tre månader senare dök jag upp på scenen, redo att börja blogga (jag laddade visserligen i trettionio år).
Nå i alla fall, den våren gav sig farmor (som ju inte var det) iväg på en bussresa. Efter vad jag har förstått var det sånt hon understundom gjorde. Hit och dit i Europa for hon, och just detta datum bar det iväg mot "BELLA ITALIA".
Det verkar ha varit mest fruar som åkte, och endast tre herrar: Erik, Helge och Gideon hette herrarna som fick åka med alla Tyror och Sveor. Längst ner på deltagarlistan finns farmor som hette Alda, vilket jag nog tycker är en väl bonnig förkortning av det flottare Geraldine, som hon egentligen hette.
Tryck för förstoring
---
Läs även andra bloggares åsikter om 1963, italien, bussresa, resa, buss, "bella italia"
15 kommentarer:
Klart det tar tid för en sån mästerbloggare att mogna...och så jävla bra det blev.
Så härligt det hade varit att sitta där i bussen, kanske första utlandsresan, alla intryck, all mimosa, och så en hel kontinent att suga i sig av...
Alda betyder ädel, och det är väl jättefint!
fru kaos: I nästa liv ska jag bli hemmafru, så man har tid med sånt. :-D
ullah: Det visste jag inte.
Tror att många som är alltför(!) vana vid utlandsresor har "glömt" charmen med sin första resa...
Lät ju underbart som "fru kaos" skrev...MIMOSA...Ååååh...
Ett tips: Stieg Trenter skriver ofta om Italien...Fräscht, underbart...Prova!
M v h Molly Ginger. :-)
Ååååhhhh... Geraldine!!! På bussresa till Italia!!! Jag ÄLSKAR din farmor för att hon bar det vackra namnet och att hennes vägar bar till Italien!!!
Molly: Ja det kanske vore värt att prova.
maria: Till slut tvångsanmäldes hon till resan mot de sälla jaktmarkerna, precis som vi alla en gång ska.
"De sälla jaktmarkerna"...
Poesi, eller hur, Johnny?
M v h Molly G.
Molly: Är det inte så indianer brukar säga? typ.
Typ.
Eller gamla greker...odysséer...
:-) Molly G.
Åh, så bra. Johnny bjuder på ephemera av högsta klass! Härlig 50-talsdesign på brevpappret dessutom.
Tackar.
Molly: Nån har sagt det. :-)
p-e: Ephemera, vilket härligt ord. jag var tvungen att slå upp det. :-)
Lite skön grek-romersk stil. Tyvärr finns det inget bra svenskt ord vad jag vet. Uttalet på enelska ska vara (om du inte vet för det visste inte jag) kort e (eh) + FÄMMerah - med betoning på första stavelsen. Nåt sånt. (Äh!KOMnurå)
p-e: Wikipedia bjöd inte på en svensk översättning. Om DU gör den får du hitta på ett namn.
Ha. Nä du. Jag tror vi lånar ordet rakt av eftersom vi inget har men vi bör byta ph mot f särskilt som vi har adjektivet efemär. Sen brukar väl liknande ord sluta på -ia på svenska men då känns uttalet lite märkligt. Nä, efemera, med bibehållen betoning får det bli. ;)
p-e: ja du vet säkert bättre än jag där.
Skicka en kommentar