Ulf Lundell slutar, läser jag. Jag såg honom en gång, faktiskt. Ja jag har sett honom på stan några gånger, men 1982 såg jag honom på scen. I Örebro var det, och det regnade. Jag minns att jag tyckte det var bra. Jag vet väl egentligen inte hur han låter nu för tiden, men en gång i tiden visste jag. Är jag tvungen att dra mig en speciell skiva till minnes minns jag nog helst dubbel-albumet Längre inåt landet.---
Läs även andra bloggares åsikter om skivor, artister, ulf lundell / Ab1, Ab2, DN1, DN2, SvD
4 kommentarer:
Personligen andas jag ut. Har aldrig tyckt Lundell är bra, och jag förvånas över hur många kan köpa honom som "stor konstnär" osv. Lundell påstår själv - dumt nog - att han målar 200 tavlor om året som totalt inbringar 1.5 miljoner åt honom. Det går 220 arbetsdagar på ett år, normalt sett. Nästan en tavla om dagen. Lägg därtill musiken, och exempelvis turnéer. Snacka om att denna konstnär skapar med hjärtat. Pinsamt, om ni frågar mig.
Håkan: Jag tror att ska man ha något förhållande till honom måste han komma in i ens liv vid något mottagligt tillfälle när man är ung. Jag minns att den där skivan var rätt viktig för mig typ 1980 - minns dock inte varför.
Jag skulle också vilja brista ut ett "äntligen!". Jag såg honom live en gång på Scandinavium för över 25 år sedan då han mystiskt nog spelade i en kombination med Madness. Madness spelade först (men var knappast förband) och sedan kom Uffepuffe. När jag såg att han hade ett notställ framför sig (för att komma ihåg sin egna låtar???) fick jag nog och gick hem.
Men det är ju roligt för andra att de hittat något som talar till dem hos honom.
Ullah: Lundell och Madness - vilken jäkla ohelig allians. :-D
Skicka en kommentar