Jag antar att om man får in en grej i tidningen så lär man ju läsa det, så därför kan jag rikta mig direkt till DIG, "33-åringen".
Börja blogga. Ja, så enkelt är tipset. Skriv om vad som helst - precis vad som helst. Det kan alla och det kan du också. Kommentera på andras bloggar (och se till att svara på de kommentarer du eventuellt får själv).
Tja, du kan ju nämna att du känner dig ensam, men låt inte just det bli bloggens huvudtema. Blogga om sånt du tycker är kul. Genom att du kommenterar på andras bloggar kommer de att upptäcka din blogg, och eftersom de flesta människor tycker samma sak om vad som är kul och intressant kan ni ha ett slags utbyte. Känner du att du är en kul och intressant typ själv, ja då kan du blogga om dig själv.
Här och här kan du hitta bloggar, och kanske här. Det finns många ställen. Här kan du förresten hitta bloggare i närheten av där du bor.
Blogga lite, några veckor typ. Gör du som jag beskrev ovan så har du några vänner på nätet vid det laget. Nätvänner visserligen, men det är inte det sämsta. Själv är jag en rätt osocial typ, så jag håller mig bara med en utvald skara på-riktigt-vänner, resten finns på nätet.
Men ibland kan det ju vara nyttigt att träffas på riktigt, och då kan man gå på/fixa en egen bloggträff. Steget mellan nätvänner och på-riktigt-vänner (inte för att jag gör någon skillnad egentligen) är vid det laget inte stort.
Ja, det var ett tips bara.
---
Läs även andra bloggares åsikter om ensamhet, vänner, bloggande
17 kommentarer:
Du är så klok att jag baxnar!
...det torde vara en omöjlighet att bli helt solokvist nu när nätet finns.
Att spela spel och gå med i grupper på nätet gör att man "träffar" folk. Bloggar är ju ett ypperligt sätt:) Om man inte vågar säge ett initierat Hej, då kan man iaf svara på tilltal...
Bra tips!!!
Hej. Jag är en trogen läsare av din blogg som tidigare inte yppat ett ord här. Jag är nog lite av en solokvist på nätet. Bloggar nästan varje dag men har knappt några läsare eftersom ingen vet om min existens. Nu tar jag ditt tips på allvar och börjar kommentera.
Och jag vill passa på att hälsa att du en strålande blogg med en i min åsikt härlig blandning av finurligheter.
paljettenq: Just precis.
Ullah: :-)
maria ådahl: Du gjorde rätt. Jag lade in din blogg i min Google Reader, så det du skriver kommer från och med nu att läsas av åtminstone mig.
Eller så kan man köpa ett vapen och gå med i en skytteklubb så kommer man ju ut och träffar folk ... träffar folk ha ha ...
PelleTrix
Haha, du har helt rätt, men det första jag tänkte var: Skaffa kontantkort och fyll på mobilen - och ring folk!
Tror inte han bloggar (eller har kontantkort, dock).
Gå på krogen?
Kära 33-åringen:
Du skriver i AB att ingen har ringt till dig på åtta månader. Är man deppig så kan andra tro att man är avvisande utan att man vill det. Sen tror man gärna att det är alla andra som inte vill ha med en att göra. Så behöver det inte vara. Förmodligen finns också nån som DU har slutat ringa till. Vad beror det på i så fall? Har du nån gammal kompis, vän, släkting, granne som du inte har hört av dig till ett tag? Tänk över om det finns nån som du har tappat kontakten med men som det kunde vara trevligt att snacka med igen. Man kan ju ringa och kolla läget bara. Känns det bra så kan ni ju ses och hitta på nåt eller snacka. Har man kontakt med någon först är det mycket lättare att ta kontakt med fler sen.
pelletrix: Så kan man också göra.
rvs: Eller också så översvämmas aftonbladets mail med samariter som vill veta vars han bor och vill ta hand om honom. Kan vara så.
anonym: Och funkar inte det så blogga.
Kom att tänka på en sak. För ett tag sedan hade jag det stora nöjet att läsa hela tråden, på Flashback, om "min värsta dejt" - nått i den stilen hette tråden.
Hundratals historier i den tråden, haha, om man går efter den så verkar det bara vara att stämma träff med någon och "hyra en film".
...sedan får man se hur det går. Jisses vilka historier det fanns där.
rvs: Kom just att tänka på en sak. Många trådar på flashback skulle passa i bokform.
Jepps, och speciellt den. Var ju många som skrev att just den var den bästa av alla på FB.
Kul att vakna med en kvinna med en kniv i handen, typ, som nån skrev. Eller bli inlåst osv.
Fast mest minns jag alla historier om folk som åkt på dejt nånstans långt bort, missat sista bussen hem, blivit rejält tankade, and so on...
Var en hel del (rätt unga tror jag) som raggade på MSN. Haha.
rvs: Filmskapare med dålig fantasi kunde läsa den tråden och göra en tragikomisk film.
Jag håller med tidigare kommentatorer om att bloggandet ger nya vänner. Jag har fått ett helt knippe känns det som, och det är väldigt roligt.
pseudo: samma här. Och går man på bloggträffar märker man dessutom att url-kompisar skulle funka lika bra som irl-kompisar.
Så sant så. Hela universum blev annat när jag började blogga. Alltså mitt universum.
SÅ många vänner jag fått tack vare bloggen :)
Och jag har ju träffat dig!
Kul att du ville läsa min blogg!
Vi ses då!
Christina: Jupp. Tjena kompis! :-)
maria å: Det gör vi. Typsnittet i din blogg, förresten, är rätt ovanligt och ändå väldigt passande.
Skicka en kommentar