Alan Parsons Project-låten Eye in the Sky från 1982 - varför blev den en stor hit?
Alltså jag klagar inte, jag tycker inget speciellt om den låten. Jag har heller inget speciellt förhållande till Alan Parsons Project, utom att jag en gång i tiden ägde albumet Eve (som jag minns att jag gillade).
Men jag kommer att tänka på det där ibland, att varför blir vissa låtar hits, trots att de egentligen inte har nåt speciellt; inte världens klatchigaste refräng eller bästa sång eller nåt i den stilen? De liksom bara blir det ändå. Varför?
---
Läs även andra bloggares åsikter om alan parsons project, hit, musik, refräng, sång, 80-tal
Den här bloggen är avslutad. I över 10 år höll den, men det blev rätt sporadiskt mot slutet. Jag bloggade länge, och man ändras som person med tiden, så eventuella åsikter jag har gett uttryck för kan vara inaktuella. Det KAN vara så att jag tycker tvärtom numera. Men jag låter det ligga. Det är lite kul med ett halvprivat tidsdokument.
8 kommentarer:
Tydligen så är den främsta anledningen ren tur, eller otur, beroende på hur man ser det.
Jag minns att jag läste en undersökning som visade på att populära låtar blir populära för att de är populära. Metodiken var sådan att de spelade samma stycke för två grupper där den ena gruppen fick veta att det var den senaste hitten i staden bredvid och den andra att det var en flopp att skratta åt. Samtliga personer höll med när de blev tillfrågade om vad de själva tycker. Så om en låt bara är någorlunda bra så kommer den ibland på grund av naturliga fluktuationer i kundopinionen att segla upp som en hitt, men för det mesta bli bortglömd.
Detta är, för övrigt, ett argument för att fildelning skulle kunna skapa ett mer varierat musikutbud. Oligopolets hantlangare kan inte på samma sätt styra opinionen. Min personliga åsikt är att det är denna effekt som är det stora skräckscenariot för musikindustrin. Fildelningen av _deras_ musik är inte ett problem den ökar antagligen försäljningen. Men om folk börjar dela annan musik, då har deras existensberättigande försvunnit... Men det är svårt att hävda detta som det stora problemet i lobbykorridorerna. Samma med programvara egentligen. Jag menar, seriöst, hur stort skulle photoshop vara om det inte gick att piratkopiera?
Alan Parsons Project hade en annan hit, Sirius, som också är lite märklig.
mumfi: Om en låt blir poppis för att den är poppis måste någon ha bestämt att den ska bli det från början, och det är nog som du säger skivbolagen. men man kan undra varför just den och den låten väljs ut, och inte den och den.
jansson: En skum låt som heter "I, robot" också.
Ja, visst blir det populära för att de är populära! Men innan det krävs ju lite tur. Att någon snappar upp den - en radiostation på 60-talet eller en poppis MP3-blogg numera - och då blir det som med exemplet med staden brevid, att om nån gillar den så gör man det med. Oftast.
Dock, man kan ju känna igen en hit. Om man lyssnat på mycket musik. Minns att jag fick en CD med en tidning för länge sen. Det var typ 23 dödsmetallåtar på den, värsta jag vet, fast på fyllan lyssnade jag igenom den, snabbt, och man hörde vilka som var hits, eller skulle kunna vara - hos dom som gillade genren.
Soft låt btw. Påminner om när man gillade Supertramp. Typ 100 år sen.
rws: Tack. Jag sitter och fyller mp3-spelaren på Chilirec.com, och jag behövde låtidéer. Supertramp får det bli.
...och fortsätt sen med Roxy Music och Manfred Mann...
Pim: Javisst, i alla fall Manfred. Inget blandband är fullständigt utan åtminstone ett par spår från den här.
Skicka en kommentar