En lite läskig grej. Jag och en tjej på jobbet pratade om tinnitus och kom in på såna där hörseltester. Hon hävdade att hon hade superhörsel och kunde höra hur högt och lågt som helst. Jag lade fram idén att om man pressar sig för hårt och liksom tar i så man spricker på ett sånt test - försöker höra de allra lägsta (eller högsta) frekvenserna, så kanske man öppnar upp sig för en annan dimension - släpper igenom något. Det öppnas en liten tunnel och istället för ett pip hör man ett "Hallå!", och blir inte av med den rösten sen.
---
Läs även andra bloggares åsikter om röster, dimensioner, scary
7 kommentarer:
Jaha, tinnitusen/tinnituset/tinnisuset i mina öron liknar inte ett hallå direkt. Mer en vääldigt enträgen "sprängningen är klar,fritt fram"-ton. Men kanske om jag försöker kan jag låtsas att det är nån som sitter och ropar där bakom trumhinnan. Intressant alternativ behandling möjligen...
dervati
Gjorde en del sådana hörseltester när jag var liten, och visst, man ansträngde sig som fan, men en del toner, typ supermörka basljud var lite svårt att höra.
...och man skulle bara trycka på knappen när man var säker. Men till slut är det ändå bara att man får typ 90 av 100% så det spelar ingen roll.
...plus att det växer bort och att man kan träna upp sin hörsel till Ninja-nivå, like i did ;-)
Filmtips btw ->
Nobel Son (2008) Verkar bra.
The Wackness (2008) verkar dunder.
Båda finns på det där stället.
Pim: En röst kan man ju i alla fall be att hålla truten.
RvS: Den där Nobel Son har en ganska sjuttiotalsinspirerad filmaffisch, tycker jag.
Hallå! F*n Johnny, för mycket Stephen King va?
Det var väl inte meningen att du skulle röka aloen va?
p-e/mrarboc: Det måste vara svampsporerna från min ruttnande pumpa. :-D
Skicka en kommentar