lördag, november 01, 2008

i väntan på grodödt

Så här självbelåten och hattprydd såg jag ut en julieftermiddag år tvåtusenfem. Jag lever och frodas fortfarande.

Jag brukar inte gå klädd så här. Jag skulle spela med i en film. Därför hatten.

Så här såg några små grodor ut i dagarna runt samma tid. De dog, och så småningom torkade solen ut deras kroppar till små krumma pinnar, som sakta svävade bort i vinden.

Döda smågrodor torkar ihop till små pinnar i solen och brisen. Sedan finns de inte längre.

Var finns rättvisan?

---
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inga kommentarer: