Så här självbelåten och hattprydd såg jag ut en julieftermiddag år tvåtusenfem. Jag lever och frodas fortfarande.
Så här såg några små grodor ut i dagarna runt samma tid. De dog, och så småningom torkade solen ut deras kroppar till små krumma pinnar, som sakta svävade bort i vinden.
Var finns rättvisan?
---
Läs även andra bloggares åsikter om grodor, människor, livet, döden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar