Under en tid nu har jag haft en känsla av att jag babblar helt i onödan och utan att ha något att säga. [Den känslan har jag alltid om mig själv] // När jag slösurfar runt bland okända bloggar så slår det mig ofta att många inlägg är kommentarer på artiklar ur tidningar. De är ofta inte ens reflektioner utan mer en slags citat. [Ja, besökare via Twingly får ofta vara många bloggares enda ledstjärna] // Jag är less på mitt eget blabb! Det behövs lite tystnad. Så under nio inlägg kommer jag att ha ordtystnad i inläggen. [Hon ska bara ha titlar och bilder]Jaha, sedär, tänkte jag, och sedan kom jag på att jag blev inspirerad av det hon skrev. Jag vill också göra som hon och bara låta bilderna tala. Och jag ska också göra så, bara inte just idag.
Just idag, förresten, gick jag ner till vattnet på rasten. Jag hade kameran med mig och tänkte att jag skulle plåta lite panoramabilder. Nu är det inte så säkert att det kommer att funka, för ljuset så här års kan ligga på rätt ordentligt från sidan, och det kan sabba ihopsmältandet av bilderna. Vi får se.
---
Läs även andra bloggares åsikter om bilder, bloggar, ordtystnad, panorama
9 kommentarer:
Jag hittar dagligen bloggar som inte bara borde ha ordtystnad...vissa börjar på ettrumme...nånting.
Men snälla, låt det dröja länge innan du testar det...vad ska jag annars fnissa åt och jubla över???
nomens?
nomens - är du gravid? :-)
Nej!!! Gör inte så!!! Bilder är tråkiga!!! Du måste skriva något också.
Nä nu är det def slut med att kommentera såna där capcha eller vad det nu hette...:)
Tur för dig att jag redan fått mitt utbrott för dagen.
Ullah: Själv gillar jag bildbloggar. men du har rätt, man måste nog blanda lite. Men som ett endagarsprojekt kunde man göra nåt sånt.
Pim: Tur för mig. :-) Jag tål inte utbrott.
OK, en dag i så fall. Jag kan träna mitt bildseende.
Ullah: Nån dag. :-)
För två år sedan blev jag så hest att jag verkligen inte kunde få ur mig ett enda ljud. Det höll i sig i tre dagar och det var faktiskt bara jobbigt den första dagen. Efter bara några timmar började jag prata så högt inne i huvudet att det blev störigt *S*
Tillslut gav jag upp. Det var rent av ganska skönt långa stunder, men svårt att som en pantomin försöka beställa en kaffe med mjölk på cafét.
Jag ser fram emot din "dag"...*L*, men annars måste jag bara tillägga att du faktiskt använder ord och bild på ett balanserat och fyndigt sätt. *smörar så gott jag kan med tanke på att det är mer ett konstaterande*
paljettenq: :-)
Jag tappade rösten också för några år sedan.Jag jobbade ändå, och det var jätteskönt att inte prata.
Skicka en kommentar